Måndagen går mot sitt slut. Aktiviteterna i tvättstugan är också snart slut. Nu väntar nästa omgång av stryktvätt framför teven. Det är tur att man kan ha både strykjärn och tv på samtidigt. Två trista aktiviteter blir en fruktbar, stämmer inte det? Två minus blir ett plus? ;-) Nåja, man lär sig nåt medan man jobbar och kläder och örngott blir både rena, släta och mjuka. Jag står ut med det :-)
Fullmäktigemötet tidigare idag var svårare att vända till någon form av plus. Inte en enda fråga med ideologisk laddning på dagordningen, utan istället blev det en massa smågnabb som tjatades om och om igen. Halmdockor tillverkades på löpande band och begreppet pamp i betydelsen Pompös Arrogant Makthungrig Pösmunk realiserades långt mer än en gång. Jag kan inte säga att någon sida var bättre än någon annan. Snarare är det så att förekomsten av pampar och halmdockor varierar proportionellt med partigruppens storlek. Det är inte roligt att delta i, så jag var tyst idag. Enda gången som jag var på väg att begära ordet var när jag ville ställa en ordningsfråga eftersom interpellant och respondent vägrade hålla sig till ämnet. Det framstår nog inte helt klart för någon annan utom de två hur interndebiteringsregler hänger ihop med turistbolagets allmänna finansiering och senaste budgetdebatten. Presidiet måste ta ansvar för att debattreglerna efterföljs och tillämpas lika för alla oavsett vem som står i talarstolen. Det är det som är demokrati och rättvisa. Punkt. Men jag är tacksam över att jag nu ser slutet på min kommunpolitiska gärning. Gränsen är nådd på det området. Tiden är för dyrbar för sådant, och inte vet man hur länge man har den heller, eller hur?
Men ute sken solen! Och jag lyckades glömma mina kängor i fullmäktigesalen när jag skulle cykla hem. Nåja, jag kunde vända om efter inte alltför många meter. Hur som helst är det ett tecken på att våren har kommit till Kalmar. När man kan gå ute med lackskor och nylonstrumpor och inte märka att det är kallt så är det nog inte vinter längre. Tyvärr.
Jag är på den förlorande sidan i väderleksspelet, jag känner det, och inte får man någon förståelse för det problemet hos människor i ens omgivning. Där dyrkas nämligen våren och sommaren, ljuset och värmen. Suck.... Men jag får stå ut med det. Också. Nu kallar strykjärnet ännu en gång. Bara inte det är nåt naturprogram på teven om årstidsväxlingar. DÄR går gränsen. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar