Omöjligt och otroligt? Nää då!

Igår samlades över 80 glada sångare på plats för vårterminens första Vox Communis-övning, och idag ska jag träffa Ninjakompisarna Eva-Britt och Mariann och planera feministiska genidrag. Vissa dygn är "stolpe in och tre poäng" som Cidden skulle ha sagt. Båda aktiviteterna innehåller både glädje och framtidstro, och även om de är väldigt olika och inte har något med varandra att göra mer än att jag är och petar i båda två, så förgyller båda livet, åtminstone för mig!

Och utanför skiner solen på ett vintrigt Kalmar där termometern i morse visade på 10,6 minusgrader. Kanske är det så att det är just när man mår så här bra som man orkar ta itu med alla stolligheter som pågår runt i världen? Det är i varje fall värt att testa! Och på sommaren, när jag mår pyton och inte vill nånting eftersom det är för varmt, för soligt, för kladdigt och för otrevligt i största allmänhet, så tar någon sol- och värmedyrkare stafettpinnen!

Bäva månde tjurighet, patriarkat och kapitalism, för nu laddar vi om! Som vi sjöng för länge sedan i en av mina gamla körer:

"Här kommer vi, dom omöjliga, hand i hand med dom otroliga. 

Vi ska få till det omöjliga så det kan ske, det otroliga!"

För omöjligt på riktigt, det är det inte. Det omöjliga tar bara lite längre tid.