söndag, januari 06, 2013

Frihet för alla, även för oss...

Är man livegen som politiker? Om man en gång har gått in i politiken, blivit partimedlem och fått ett förtroendeuppdrag av något slag, betyder det automatiskt att ens stora och enda dröm är att bli heltidspolitiker resten av livet? Man kan ju nästan tro det. Går man in i politikerskrået byter man nämligen skepnad från att vara vanlig människa till just ”politiker”, och då är man girig, maktlysten, inkompetent, egocentrerad och en belastning för samhället. Man blir, för att travestera en känd potentat från en helt annan arena, ”en elakartad svulst på samhällskroppen” som inget kan, inget vill och inte har nåt värde annat än i just politiken.

Nu är ju inte detta sant, om man ska vara ärlig. De allra flesta som går in i ett politiskt parti gör det av anledningen att man vill vara med och göra samhället bättre, och så ser man en möjlighet att bidra med sin tid, sin förmåga och sitt engagemang genom politiskt arbete, ibland arvoderat, ibland ideellt. Och hör och häpna, man ÄR samma människa fortfarande som man var INNAN man började med politik.

Och det finns ett EFTER politiken också. Allt har nämligen sin tid här i världen. Det är bara himlen som är evig, och där är vi inte än. Därför finns det ett EFTER, och detta EFTER kan komma både före och efter heltidsuppdrag av något slag. Sådant kan man aldrig veta. Livet innehåller så mycket, och att utgå från att alla som har engagerat sig politiskt vill bli riksdagsledamöter, statsråd, kommunalråd eller nåt annat i samma stil är att förenkla ett antal varv för mycket. Många av oss har civila karriärer, akademiska meriter eller intresseområden som har fått stå åt sidan och som pockar på uppmärksamhet av olika skäl. Mycket kan locka ens engagemang om man bara tänker efter :-) Att det sedan finns folk som verkligen uppfyller en smutsig politikerkostym enligt mediamodell genom att inte vilja annat än att leva på politikerpension i unga år och därmed cementera bilden av inkompetens och egoism, det kan inte förnekas. Det som gör mig uppretad är att denna bild klistras på oss andra. Vi är trots allt många många fler.

Och livegenskap har jag aldrig gillat, inte av något slag, varken i formen Fas 3 eller i formen politiska förtroendeuppdrag. Jag gillar frihet bättre, frihet för alla. DET är vad jag eftersträvar, både för egen del och för andra.

Inga kommentarer: