Åter i selen igen efter jul- och nyårsledighet. Jag lovar, det var en välbehövlig ledighet som tyvärr blev lite störd av akutbesök hos folktandvården, men det redde ut sig. Tack och lov att man får hjälp, det säger jag bara! På självaste julafton minsann. Min lyckas tomte denna julaftonsmorgon var inte röd utan klädd i vita sjukhuskläder. Tack!
Och världen snurrar vidare. SAAB går i graven. Inte ens ett bilmärke lär må bra av att dödförklaras så många gånger som SAAB har blivit. Det är så sorgligt. Jag förstår att facken och personalen är topp tunnor rasande, men det jag inte kan förstå är hur regeringen inte verkar vilja engagera sig alls. Är det kul att gå till historien som den regering som lät ett av Sveriges mest kända varumärken försvinna utan att man lyfte ett finger? Tydligen.
Här hemma fortsätter den lokala politiska såpan. En del känner sig överkörda, en del känner sig oinformerade, en del hånar andra medvetet eller kanske omedvetet (om jag ska försöka tänka lite positivt) och en del är helt enkelt inte med där de borde vara med. Tja.
Idag hade KSAU en diskussion om "borgerlig namngivning" utifrån ett medborgarförslag. Jag kan förstå att det finns ett behov av riter och ceremonier, även om jag inte upplever så mycket såna behov själv, men "borgerlig namngivning" som alternativ till dopet? Nä, det blir ju bara fel. I dopet får man inget namn! Namnet får man av sina föräldrar, och det ska ingen lägga sig i vare sig från kyrkans eller från kommunens sida. Däremot kan jag tänka mig en välkomstceremoni för de nyfödda barnen så att kommunen kan få uttrycka sin uppskattning över ett nytt liv och en ny liten kommuninvånare. En sådan ceremoni har vi ju i samband med firandet av Nationaldagen då nya medborgare hälsas välkomna. Men "namngivning"? Definitivt inte. Låt det privata vara privat och blanda inte samman sakrament med civila och juridiska processer.
Utfallet efter dagens diskussion, en i mitt tycke ganska pinsam historia som blottlade en hel del kunskapsluckor här och där, blev så klart en kompromiss. Kommunen kommer att anordna "namn- och välkomstceremoni" framöver, utförd av de borgerliga vigselförrättare som vill delta i sådana tillställningar. Svaret blev alltså, som så många gånger annars, "nja" eller "kanske" eller "nästan" men i varje fall inget "Nej" för det vågar man inte.
Och jag undrar fortfarande om det snart är dags att erbjuda borgerlig nattvard, eller är det vad man kan få sig en fredagskväll på puben när man beställer en öl och en skål med jordnötter? I detta sekulariserade samhälle fyller det kanske samma samhälleliga funktion och skapar samhörighet och känsla av att vi är en och samma samhällskropp. Inte vet jag. Något sakrament kan jag väl ändå inte tycka att det är, även om det i sig kan vara trevligt för den som gillar öl och inte är allergisk mot nötter. Själv håller jag mig till bröd och vin av både andliga och medicinska skäl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar