Ungdomars fylleri är på tapeten just nu. Förra veckans gymnasieinspark utvecklades till ett stort misslyckande. Okontrollerat drickande, raglande tonåringar och allmänt kaos runt Vallen och Larmtorget blev ett bistert facit. Cannabisrökning, misshandel, alkolholförgiftningar och ett misstänkt suicidförsök blev någon form av inverterad grädde på moset. Trist. Mycket trist.
Men, hur ska vi då motverka detta? Det är ingen enkel fråga. En del skyller på ungdomarna. En del skyller på skolan. En del skyller på föräldrarna och andra på politikerna. Ack, om världen ändå vore så enkel! Detta är ett mycket komplicerat problem som vi inte löser på ett bräde. Jag har bara några tankar om komplexiteten i frågan. De kan vara viktiga att komma ihåg för oss vuxna.
Ska vi ha en dialog med ungdomarna så ska den skötas respektfullt. Ungdomar som upplever att de blir hånade eller "sedda över huvudet" får vi inget samarbete med. Vi ska vidare diskutera frågor som är möjliga att påverka, inte sådana som redan är avgjorda någon annanstans eller som avgörs på annat håll. Det är inte lagligt med alkohol för 15-17-åringar. Så enkelt är det. Blåskontrollers vara eller inte vara avgörs av socialtjänsten i samarbete med polisen. Det är också enkelt. Varför då överhuvudtaget diskutera såna frågor?
I EU, som vi på demokratisk väg har bestämt att vi ska ingå i (även om många inte tycker om det, jag t ex), är det vanligt att gå på motsvarande ICA och handla alkohol när man är 16 år. Den världen lever ungdomar i. Är det då konstigt att det ställs frågor om varför vi har ett annat förhållningssätt här? Nej, inte alls, men vi kan ju förklara varför istället för att fördöma den som undrar.
Så länge det är tillåtet att själv importera billig sprit från Tyskland i sådana mängder att det enbart är det egna fordonets tillåtna lastmängder som utgör begränsningen så kommer vi att ha tillgänglig alkohol för alla åldrar i Sverige. Det är bara att acceptera det. Vi har i Sverige haft en restriktiv alkoholpolitik som har tjänat folkhälsan och hållt nere alkoholrelaterade sjukdomar i många år, en lyckosam politik som av många har ansetts vara en tvångströja och ett misstroende gentemot ansvarsfulla vuxna. Nu ser vi resultatet av motsatsen. Är det så svårt att förstå det?
Och, även vi vuxna har varit unga. Jag drack inte som ung utan tillbringade min ungdomstid i helt andra fritidsmiljöer. Däremot så vet jag att det pågick en hel del supande i närheten. När vi började gymnasiets sista ring så fick vi en ny elev i klassen. Hon hade varit ute på utbyte i USA under ett år och var alltså ett år äldre än oss andra. Den allra första frågan hon fick av klassen var med ett förväntansfullt leende: När fyller du år??? Hon fyllde 20 två dagar EFTER vår studentavslutning. Vilken olycka! Detta var hösten 1982. Redan då var alltså frågan om alkoholtillgång högt upp på agendan. Visst har väl alla upplevt detta? Det ska vi nog inte glömma, även om problemen är väldigt mycket störe idag. Kanske kan vi dock få ett lite bättre och mer effaktivt förhållningssätt gentemot de unga om vi betänker det ibland.
Gör detta mig till en drogliberal? Nej, för sjutton. Jag vill lösa problemet, men jag inser att det inte är enkelt, och utan den insikten kommer vi inte att nå nånstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar