Nu laddar vi!

Ny arbetsvecka på gång igen. Ja, jag klagar inte. Jag trivs med att jobba. Jag är oerhört tacksam för att jag har ett meningsfullt jobb att gå till. Att det dessutom är ett jobb som jag tycker är både intressant och roligt är ju ett privilegium. Men det är det där med måndagsmorgnar... De är ju en historia för sig. Finns det något skönare än en varm säng en höstkulen måndagsmorgon? Det kan man fråga sig. Hela jag protesterar mot nödvändigheten av att stiga upp. Man börjar med ena foten utanför täcket, ångrar sig direkt och drar in den igen. Sen är man tvungen att börja om från början. Goe liberalen, som kunde ligga och dra sig en timme längre än jag i morse, börjar väl snart tappa tålamodet med mina morgonvanor. Att höra väckarklockan ringa var femte minut i minst en halvtimme kan väl få vem som helst att tappa fattningen till slut och sparka ut den halvdöde, dvs mig, ur sängen. Jag kommer inte att klandra honom den dagen det händer. Jag lovar!

Nu är det i alla fall full fart. Sömnen är gnuggad ur ögonen. Möten ska planeras och genomföras, protokoll ska justeras, almanackan ska fyllas, telefonen ska användas och tal ska skrivas. Man borde sätta sig ner och skriva någon regeringsfientlig debattartikel också. Där finns mycket att säga minsann, och utan ledning i storebrors parti så vilar ansvaret för opposition nästan bara på oss längst ut till vänster. Jag börjar känna att det börjar klia i tangentfingrarna. Huka er, ministrar! Nu laddar (v)i om! :-)