I fredags satt jag på tåget mellan Stockholm och Linköping. Bredvid mig satt en ung kille som jag började prata med. Han var uppenbart mycket musikintresserad och hade spelat i band tidigare. Han berättade om hur mycket det där med att musicera tillsammans hade gett honom i form av ökat självförtroende, ökad självkänsla och tillit till den egna kreativiteten. Samtidigt så har möjligheterna att fortsätta spela krympts. Nu finns inte längre replokaler kvar för den typen av verksamhet i kommunen där han bor. Han har inte möjlighet att ha egna trummor för tillfället och då går det liksom inte att spela hur gärna man än vill.
Jag satt och nästan svor för mig själv över den
nedmontering av folkbildningen som Tidöregeringen har genomfört med berått mod
och som särskilt hårt har drabbat musikhusen. Syftet var så klart att kväva
människors möjligheter att tro på sig själva och tänka självständigt. Jag
hoppas att det inte lyckas och att de skador som folkbildningen drabbats av får
möjlighet att läka. Jag hoppas också att vi skulle kunna hjälpas åt med de
resurser vi ändå har och därigenom skapa möjligheter. Vi har motionerat lokalt
om att kyrkan därhemma skulle kunna öppna upp men tyvärr inte fått gehör. Det
är lite trist.
Jag unnar nämligen killen på tågsätet bredvid och alla andra
också möjligheter till skapande. Vårt samhälle behöver inte mindre bildning och
är heller inte betjänt av en befolkning som inte tror på sin egen och andras
möjlighet till utveckling. Vi behöver mer tilltro och mer bildning! Vi behöver
människors kreativitet!
Det är en av de bitar som en ny regering måste ta tag i om
vi ska kunna få till stånd ett demokratiskt samhälle som mår väl. Så är det
bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar