Insändare publicerad i Östra Småland 27 juli 2018
Det blev ingen skillnad. Höstens stora MeToo-arbete med alla
upprop och namninsamlingar från olika samhälleliga sektorer och yrkesgrupper
har blåst över. Fokus kom att riktas mot en rad kändisar av olika kaliber som
kom att ställas inför rätta, både av folkdomstolar och av den vanliga
rättsapparaten. Folkdomstolarna dömde snabbt och blodtörstigt, den
institutionella juridiken friade i hög grad. Kanske har skyldiga friats
felaktigt. Lika troligt är att oskyldiga har dömts utan grund. Resultatet av
allt arbete och alla modiga som har trätt fram och berättat sin smärtsamma
historia är trots allt påvert. Det blev ingen riktig skillnad. Det läser vi nu
bland annat när det gäller restauranganställda. Läget är likadant som förut. De
sexuella anspelningarna och kränkningarna fortsätter i samma utsträckning. På
golvet hände ingenting.
Problemet är att tidens melodi efterfrågar sensationer och
avslöjanden. Då krävs det att man letar upp enskilda exempel som kan springa
gatlopp och rullas i tjära och fjädrar, gärna så snabbt som möjligt. Att
synliggöra de strukturer och underliggande mönster som gör det möjligt för
kränkningar att fortleva överallt, århundrade efter århundrade, är inte lika
spännande. Det är egentligen inte spännande alls, för de formar allas beteende
och då blir det plötsligt synligt och klart att vi alla är en del av en sjuk
kultur. Det är mycket lättare och bekvämare att fokusera på andra.
Vi sa i höstas att vi hade all information som krävdes för
att agera, men detta andra steg har inte tagits. Det är politikens steg att ta.
Det handlar om långsiktiga reformer, inte kortsiktiga skenmanövrar. Vem, utom
demokratin, har de rätta verktygen? Men makthavarna har slarvat bort verktygen,
eller kanske medvetet låst in dem och kastat bort nyckeln. Kvar blev blodtörsten
och den starka drivkraften att med den straffa ”någon annan”. De verkningsfulla
aktionerna som är betydligt mer långsiktiga och därmed långt mindre spännande
är ingen beredd att ta itu med.
Det är hög tid att ändra på det. De traditionella partierna
har försuttit sin chans. De tog den aldrig. De har makten att förändra, men gör
det inte. Vi i Feministiskt initiativ tänker inte bara prata utan även agera.
Kränkningar är aldrig OK. Att kvinnor förminskas gång på gång och får sin
frihet beskuren är orättfärdigt. Låt oss ta itu med det oskicket och börja
respektera varandra istället. Den respekten bygger vi med medvetandegörande och
ärliga och uppriktiga ifrågasättanden av de normer som styr oss. Den utmaningen
vågar vi ta. Tyvärr verkar vi vara ensamma om det. Med oss blir det skillnad,
för vi menar vad vi säger.
Birgitta Axelsson Edström, talesperson för Feministiskt
initiativ Kalmar län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar