Jag sällade mig inte till skaran som lyfte landshövdingen till skyarna när han meddelade att han skulle ta tag i sitt alkoholberoende. Jag önskade honom Lycka till. Jag sällar mig inte till skaran som nu jublande sparkar på den som ligger heller. Jag önskar honom fortfarande Lycka till men insåg förstås direkt att han skulle vara tvungen att på ett eller annat sätt lämna sin post. Nu blir det den brutala vägen, efter beslut av regeringen och inte på eget initiativ. Det kan man beklaga på ett personligt plan. Det finns alltid vägar framåt, och jag är övertygad om att han rent praktiskt och ekonomiskt kommer att klara sig betydligt bättre än många andra. Det är likväl en katastrof som man inte önskar någon. Fallet blir ändå hårt. Naturligtvis gör det ont. Det finns ingen anledning att gotta sig i någons olycka, oavsett vem det är. Jag har dessutom bara positiva erfarenheter av Stefan Carlsson som person även om jag naturligtvis många gånger har ställt mig frågor om vad som händer inne på Länsstyrelsen när folk slutar sina anställningar i parti och minut och lämnar kryptiska förklaringar till varför. Kanske får bilden en aning klarare konturer nu, eller så är jag fel ute. Vem vet? Inte du, och inte jag heller.
Men det allvarliga i den här sörjan, förutom ett totalgalet dåligt omdöme hos landshövdingen själv (möjligen är förklaringsbart utifrån sjukdomsbilden), är Länsstyrelsens tysthetskultur och brist på kurage. Det är pinsamt på den grövre skalan att problemen och sexsamtalen varit kända under en längre tid. Det är tecken på korruption, inte minst det faktum att man inte bara har hållit tyst och låtit bli att göra något utan att man dessutom försökt dölja missförhållandena. Det är skäl nog för att fler ska flyttas från sina poster på Länsstyrelsen. Medberoendet kan ta sig många uttryck och kan säkert också förklaras, kanske av rädsla för att skada sitt eget skinn, kanske av feghet, kanske av något annat, men det anstår inte en statlig myndighet att bete sig på det sättet. Statliga ämbets- och myndighetspersoner har i uppdrag att upprätthålla ordningen. Det har man knappast lyckats med här. Det är långt allvarligare, än en enskild persons missbruk och dess följder av både det ena och andra slaget, att detta har fått fortgå.
Länsstyrelsen utövar tillsyn på statens uppdrag. Vilken legitimitet åtnjuter den verksamheten sommaren 2016 och framöver om inget händer utöver landshövdingens avsättning?
***
Frågan om ny landshövding? OM det blir någon så är mitt tips sedan igår kväll fd KD-ledaren Göran Hägglund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar