fredag, januari 23, 2015

Grubbel och elak revy

Det börjar bli en aning jobbigt nu. Att vakna mitt i natten varje natt och inte kunna somna om är sannerligen ingen trevlig vana. Det blir alldeles för mycket grubbel där i tystnaden och mörkret, grubbel som troligen inte leder i någon direkt fruktbar riktning. Just nu är det ju oron för försörjningen som står överst på agendan. Från och med den här månaden har jag inte ens det lilla arvodet från kommunen som inkomst på kontot. Det känns ju lite så där oroande om det läget kvarstår under en längre period. Å andra sidan kan man leva väldigt snålt när man är student på distans. Inte ens kaffekostnaden blir oöverstiglig när man brygger på egen hand och bröd hinner man baka själv, åtminstone ibland.

Naturligtvis hade jag kunnat agera annorlunda när jag slutade min anställning hos Vänsterpartiet Kalmar. Det är sådana tankar som kommer där i nattmörkret. Jag hade kunnat vänta in ännu en utmattningsdepression och blivit sjukskriven, men jag vågade faktiskt inte det. Det räckte med den jag hade ridit ut ett halvår tidigare. Hade jag väntat så hade jag ju riskerat att bli så sjuk att jag inte hade orkat resa mig igen, och den risken ville jag inte ta. Hälsan måste gå före plånboken, men med en tom plånbok så riskerar man ju hälsan ändå så småningom. Men jag är inte där än. Jag hoppas fortfarande på en lösning trots att en anställning på Vänsterpartiet inte givet är en direkt merit i sammanhanget. Jag hoppas att det kan finans en plats för mig nånstans där jag kan göra nytta, och inte enbart på ideell basis. Under den tid som har gått sedan jag lämnade min anställning som politisk sekreterare så har jag genomfört studier med mycket gott resultat, sista terminen på helfart trots mängder av andra uppdrag, så än finns det kraft kvar i hjärnan. Frågan är hur det hade varit med den saken om jag INTE hade slutat jobba under de förhållanden som rådde på min förra arbetsplats. Jag tror att jag vet svaret. Nej förresten, jag VET. Jag önskar faktiskt inte någon, inte ens min ovän om jag hade någon, att ha en sådan arbetsmiljö. Den bryter nämligen ner människor, oavsett vilka rättviseideologier eller arbetarvänliga värderingar man på papperet säger att man utgår från. Det är nämligen något helt annat som präglar verksamheten och attityderna till medarbetare. Fråga mig om det. Jag har LÅNG erfarenhet liksom en hel del att jämföra med, och jag vägrade att låta mig brytas ned och brytas av. Kanske var det just det sistnämnda som var det stora problemet. Jag vägrar att bli och vara ett offer. Kanske är det stolthet, men mer troligt är att det handlar om en stark självbevarelsedrift.

Jag kan inte leva i en lögn. Jag kan inte gå omkring och tycka att vi är på väg åt rätt håll och samtidigt fatta beslut som leder i en helt annan riktning. Jag kan inte se väljare i ögonen och säga att jag arbetar för deras sak när det i själva verket enbart handlar om att behålla en position i maktens närhet. Det finns de människor som klarar det, men jag hör inte till den skaran och vill inte tillhöra den heller. Men att sådana människor finns, det framstår väl ganska klart numera, och därmed står det nog lika klart hur detta faktum påverkar  medarbetares arbetsmiljö. Att den insikten har slagit rot har jag inte minst fått en hel del bevis för i kontakterna med folk på olika håll. Fasaden sprack ordentligt, och det är inte bara hus på Kvarnholmen som håller på att rasa. Sådant kan hända även på mer bildlig nivå, och det är långt svårare att bygga upp ett rasat förtroende än ett nytt hus.

Men nu ska jag leva i nuet och i framtiden, inte i gårdagen. Gårdagskvällen tillbringade vi förresten på Hanssons där vi avnjöt en god middag och sedan fick avnjuta En liten elak revy av och med Ingemar Bernthsson och Anders Brandel. Det var riktigt roligt, med lagom giftiga käftsmällar åt både höger och vänster, uppåt och nedåt och även riktat mot dem själva. Det var en uppfriskande kväll fylld med många gapskratt. Tack! Nästa års revy har chansen att bli ännu roligare. Året 2015 har ju inletts med en hel del magplask på politisk nivå, och jag är säker på att vi även kommer att få uppleva ännu mer. Brist på revystoff lär vi nog inte behöva uppleva i varje fall, inte med det här årets rivstart :-)

Men för min del blir det nu lite studier, oavsett vad som sker i övrigt. Påbyggnadskurserna Evangeliernas Jesus och Dogmatik står på agendan för vårterminen. Innehållet i dem lär i varje fall befinna sig väldigt långt bort från mobbning och utfrysning. Snarare kan det handla om försoningslära, förlåtelse och upprättelse. Det behöver jag lära mig mer om, liksom hur man gör när man följer Jesu uppmaning i Matteusevangeliet:
"Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." (Matt 11:28-30)

Inga kommentarer: