onsdag, januari 07, 2015

En snöskoters födelse

Vardagen är tillbaka igen. Efter två kvällar med känslomässiga överdoser så känns det rätt lugnt faktiskt. Tre timmar med Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" i måndags kväll (visst har jag läst böckerna, men jag har inte förrän nu sett serien) satte djupa spår på många plan. En alldeles underbar produktion! Och så gårdagens julkonsert i Domkyrkan som verkligen berörde på djupet. Vackert och stämningsfullt och en värdig avslutning på det vi i dagligt tal brukar kalla julhelgen. Tack Janne och Karin för biljetterna och tack goe Pierre som delade upplevelsen! Och TACK till alla medverkande! Julens budskap följer oss ända fram till Kyndelsmäss, och vet ni, det tar inte slut där heller. Barnet behöver vi inte glömma sedan heller, det lilla barnet som är Guds stora gåva till oss.

Idag var det som sagt vardag. Den inleddes med en dröm om tvättbjörnar varav en hade blivit kär i mig och ville sitta i mitt knä hela tiden. Det var lite pinsamt, mitt bland folk som vi ju var och när jag inte kände den där lille nallen som tittade på mig med bedjande ögon... Och sedan efter ett väckarklocksuppvaknande (det första på mycket länge) så skulle jag och pärlan iväg till bilbesiktningen. DET är som att gå till tandläkaren, minst... Numera behöver man inte ens checka in där genom att gå till automaten i "ankomsthallen". Nu skickar man ett SMS lugnt (ja ja, lugnt och lugnt...) sittande i bilens goa värme. Det gjorde jag och fick svaret att jag var "placerad i kö" och skulle bli inropad när möjlighet fanns. Nej, tänkte jag, det där lät inte riktigt rätt. Och det var det inte heller. Jag hade slagit in fel registreringsnummer. Så går det när man nästan aldrig använder bilen. Jag gjorde ett nytt försök, och då blev det rätt. Nästan med en gång kom svaret att jag var välkommen till lucka nr 5. Där väntade skarprättaren, förlåt besiktningsmannen ;-) Jag sa som det var: "Jag slog fel nummer förut, men det fattade ni nog eller hur?" Och det är i sådana lägen man känner sig som dum blondin i kubik.

"Jo, vi fattade det" var svaret. "Vet du vad det var för fordon du anmälde?" Och det hade jag ju ingen aning om. "En snöskoter. Vi tittade ut och undrade vem som hade kört hit en snöskoter på barmark." Jag skrattade förstås, men försökte rädda situationen med att säga att det kanske hade varit uppfriskande med en skoter för omväxlings skull här i Kalmar och att snö minsann skulle göra tillvaron betydligt ljusare. Besiktningsmannen höll med och berättade att hans barn knappt hade fått uppleva snö och undrade när pappa skulle lösa det. Ja, det är sorgligt. Pappor kan inte göra allting de heller.

Hmmmm... Mycket har Pärlan fått heta. Hjälmen och nu senast hittade goe maken på den mycket talande beskrivningen "Den där vite bilen är så kort att om man har hemorrojder så måste man ta dem på släp efter." Från och med idag är den en snöskoter också, i alla fall nästan. Besiktningen gick bra, inte en enda anmärkning men det bör det ju inte vara heller när bilen har stått i garaget huvuddelen av sitt liv och jag så sällan har tankat den att jag fortfarande inte vet på vilken sida tanklocket sitter utan måste kolla varje gång. Däremot så är tydligen rostskyddet i behov av påfyllnad om jag ska behålla bilen ett tag till. Det får jag se till att fixa. 1700 mil sedan 20 maj 2008 är för få mil för att jag ska tröttna än på ett tag.

Men vadå snöskoter?? Ja, när testet var klart och jag skulle köra ut ur besiktningshallen så snöade det, rejält till och med. Och det håller på ännu! Både besiktningsbarnen och jag är glada! Och det är säkert Pärlan också, efter sin osannolika metamorfos.


Inga kommentarer: