Jag träffade en fd nämndskollega igår i ett trevligt sammanhang. Vi hälsade med orden "Peace and love!" och tog ett par minuter till ett samtal. Det var ett tag sedan vi sågs, och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. På den tiden det begav sig satt vi på varsin sida om sammanträdesbordet, men i övrigt var vi förenade på många plan. Nu sitter ingen av oss vid sammanträdesbordet längre. "Man är väl flexibel" numera ;-) Det gäller oss båda.
Visst pratade vi om hur vi mår. Själv besvarar jag även den frågan lite flexibelt. Visst sjutton känns det att inte ha ett jobb med lön, men någon annan utväg fanns ju inte för min del förra året. Man gör, liksom igelkotten, sina misstag. Tyvärr så är det ju en sak till som drabbas oss som är åsnor till karaktären: Vi kämpar på alltför länge i vår envishet. Hur som helst, livet är väl inte helt på topp i dagsläget. Det förstod även min fd kollega, men studierna går ju bra, jag har hälsan, jag sjunger med körer, jobbar med teatern och spelar i kyrkan. Allt det där är "må gott"-saker, men inte får man pengar som man kan leva för genom att göra sådant.
Men diskussionen ledde oss vidare, till reaktioner på partiavhopp och ställningstaganden. Vi kunde båda konstatera en sak: Makt är farligt. Det är nåt konstigt som händer när man får makten i sin hand. Det verkar drabba både människor och organisationer. Fokus ställs om, andra värderingar börjar gälla och en annan agenda ställs upp. Kan man motverka det där? Absolut, men bara om man är vaken på det och VILL motverka det. Vi var nog båda ense om att vi aldrig hade haft ambitionen att sova med makten som huvudkudde, utan vi ville just detta: Påverka den! Därför fanns det ingen annan utväg för någon av oss än att kliva av den etablerade partipolitiken. Konsekvenserna blev dock större för mig, jag jobbade ju politiskt på heltid och hade ingen annan tjänst att gå tillbaka till.
Framtiden då? Ja, om den vet vi ju ingenting mer än att vi båda bärs av samma tro och samma förtröstan. Det ordnar sig. För min del brukar jag tänka på följande: "Om Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster" och så tackar jag Gud för de vingar jag kommer att få när jag kan flyga ut genom det! Jfr Rom. 8:31: Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?
Makten kan jag då faktiskt lämna därhän. Jag flyger hellre än tyngs ner av den bördan, men försöken att påverka lär jag aldrig ge upp.
Har ni förresten sett en flygande åsna förut? Man måste visa öppenhet för att underverk kan ske. Ingenting är nämligen omöjligt för Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar