tisdag, mars 12, 2013

Vi kanske måste hjälpas åt?

Sekter är något jag genom åren har försökt hålla mig undan, såväl av religiös art som annan. Visst var jag i de sökande tonårsåren i närheten av flera stycken, men jag fastnade aldrig. En gång deltog jag i en enkätundersökning på Kungsgatan i Göteborg. Det var, upptäckte jag så småningom, scientologerna som var ute och missionerade. Sedan fick jag hundratals brev med inbjudningar till kurser och utbildningar som kostade astronomiska summor samt L Ron Hubbards Dianetik att sätta i bokhyllan med beskrivningen av titanerna som skulle styra vår tillvaro. Tröttsamt... och allt detta bara för att jag var dum nog att svara på frågor av typen "Har tomaten en själ?" en varm sommardag dagen efter ett Lisebergsbesök.

Av ren nyfikenhet var jag hösten 1999 på Livets ord i Uppsala. Jag bodde nämligen i Uppsala en termin medan jag gick forskarutbildningen och bestämde mig för att trampa bort till deras kyrkobyggnad för att åtminstone sedan kunna säga att jag har varit där. Det blev EN gång, inget mer. Att sitta i denna masshysteri och höra predikanten prata skit om Olof Palme gjorde mig inte direkt förtjust. Nej, jag har min andliga hemvist någon helt annanstans. Blir någon lycklig där jag inte blir lycklig, so fine, men det får inte gå för långt. Det är DET jag är rädd för. Människor kan hamna i sammanhang där de känner att de blir sedda och därmed känner sig trygga, men i själva verket handlar det om en falsk trygghet där de hamnar i händerna på ledare som utnyttjar deras svagheter och ger utlopp för sitt eget maktbegär. Achtung Achtung!!! som man skulle ha sagt om man kunde prata tyska....

Prästen och den ledande experten på sekter och nyandliga rörelser Karl-Erik Nylund karakteriserar manipulativa och farliga sekter med fyra AAggression (intern kritik accepteras inte), Aversion (mot utomstående), Alienation (stänger av samhället utanför) samt Absolut sanning. Man kan roa sig med att applicera dessa karakteristika på de sammanhang (inte bara av religiös natur) där man befinner sig. Blir det bingo? Kanske till och med full pott? Då är det nog dags att dra öronen åt sig och ställa sig frågan om det är riktigt friskt eller om det faktiskt är hög tid att agera för en förändring.

Människan är född med både intellekt, känslor och andliga behov. Man är fullt kapabel att tänka själv och ska inte överlåta makten över det egna livet på andra människor som kan utnyttja ens svagheter för egen vinning, dvs de hjälper en för att själva få mer makt eller andra fördelar. Det där är inte schysst, och det ska bekämpas. Det räcker inte med att prata om respekt, man måste visa den också. Det räcker inte med att prata om kärlek, den ska omsättas i praktisk handling. Det räcker inte med att prata om människors lika värde, man måste leva som man lär. Det räcker inte att svänga sig med ord som demokrati och solidaritet, om de ska ha något värde måste man leva ut dem.

Men det är kanske så svårt att vi måste hjälpas åt, eller hur? Vi människor behöver varann. Det är ju därför vi finns till, vi små människor som är precis lika små och precis lika stora allihop. Glöm aldrig det.


Inga kommentarer: