lördag, mars 03, 2012

Mångfald lyser upp!

En underbart klar himmel möter oss i Kalmar idag. I eftermiddag ska jag trampa iväg till kyrkans årsmöte för första gången på ganska många år. Det har så gott alltid krockat med partidistriktets årskonferens men detta år ligger evenemangen på olika helger. Det gäller alltså att passa på :-)

Veckan har varit blandad, precis som en vecka ska vara. Inledningen med fullmäktige och allergireaktion pga parfymmissbruk var inte speciellt trevlig (och ledde till att jag inte orkade delta i diskussionerna), men avslutningen blev desto bättre. Däremellan varvades toppen med botten. Man får lära sig att det minsann inte är kul jämt det där man företar sig. Ibland så retar man dock upp sig på mindre ting och blåser upp dem lite grann i onödan. Jag försöker vakta på mig själv så att sådana improduktiva energitjuverier inte blir alltför dominerande.

I torsdags när jag kom hem låg det ett flygblad modell större innanför dörren. Det var SD som ville informera om sin avsky gentemot fria media. Överraskande, eller hur? Lika överraskande var resten av innehållet. Insinuationerna flödade, den vanliga SD-retoriken som går ut på att "det är synd om oss eftersom alla som inte tycker som vi är dumma i huvudet och dessutom så fattar dom inte att vår rädsla för utveckling är viktigast i världen" genomsyrade varenda text och felaktigheternas antal borde göra konstruktörerna av den gamla tidningstävlingen "Finn fem fel" gröna av avund. Man orkar liksom inte ta till sig sån dynga.

Men EN sak påminde det hela mig om, nämligen om vilka som är våra verkliga politiska motståndare. Det är nämligen så att under vissa stunder så hamnar annat i fokus, speciellt när man ser tydliga härskartekniker brukas i sammanträdesrummen. Sådant måste absolut bekämpas! Jag tänker aldrig acceptera att frågor inte är önskvärda, att alla inte får komma till tals eller att frågor får reaktioner som varken ger verkliga svar eller som behandlar frågeställaren med respekt. Sådant är inte värdigt en demokrati, och sådant tänker jag fortsätta att peka på när jag ser det, helt klart. Det får dock inte betyda att man glömmer kampen mot de riktigt mörka krafterna, de krafter som ganska manifest arbetar för att inskränka de demokratiska rättigheterna på ett mer genomgripande sätt, de krafter som alltså inte anser att alla människor är lika mycket värda. Där har vi den STORA utmaningen och den STORA uppgiften.

Och den kampen vinner vi INTE genom att tumma på de demokratiska spelreglerna, genom att använda härskartekniker eller genom att stänga de offentliga rummen. Vi måste göra precis tvärtom, visa på demokratins möjligheter, släppa fram alla goda krafter och se varandra som tillgångar även om vi inte i varje detaljfråga tycker precis likadant. Det borde väl inte vara omöjligt? Det är ju då som vi kan få de gynnsamma processerna att växa, precis som en mångfald av färgade tulpaner i en plåtkanna (Tack goe liberalen!) kan ge framtidshopp en tidig vårdag i mars. Visst är det väl en härlig påminnelse om att mångfald istället för enfald både berikar, belyser och glädjer?


Inga kommentarer: