Det finns all anledning att pröva alla kostnader i det svåra ekonomiska läge som Sveriges kommuner har just nu. Med minskade statsbidrag, hög arbetslöshet, hotande försörjningsstödsboom pga utförsäkringarna från sjukförsäkringen och allt hårdare samhällsklimat måste man verkligen prioritera resurserna så att de hamnar där de mest behövs.
Ett fd landstingsråd brukade säga "Demokratin måste få kosta en slant". Det är rätt. Vårt system med förtroendevalda är värdefullt när det säkerställer just demokratin. Att många engagerar sig är en garant för att fattade beslut blir så kloka som möjligt. Ju fler infallsvinklar, desto fler sidor blir belysta. Det är bra, och det är så jag vill att det ska fungera. Systemet med fritidspolitiker har en utmärkande styrka just där. Man står så att säga med en fot i vardera lägret.
Men om det inte är demokrati och reellt inflytande man sysslar med så blir det bekymmer. Då är det mycket mer effektivt att koncentrera beslutanderätten till ett fåtal personer. Jag tycker mig minnas att kommunallagen föreskriver att en kommun har kommunfullmäktige och kommunstyrelse. Alla övriga organ, nämnder, beredningar, utskott och delegationer är frivilliga och inte tvingande. Alltså räcker det med dessa två politiska plattformar för att uppfylla lagens krav. Det kanske är en tanke som är värd att tänka klart.
Demokrati måste få kosta en slant, det är riktigt, men skendemokrati ska vi väl i rimlighetens namn inte lägga ett enda öre på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar