Internationella kvinnodagen 8 mars 2019

Maria går på vägen som leder in till byn

Hon sjunger och hon skrattar åt lärkorna i skyn
Hon är på väg till torget för att sälja lite bröd
och solen stiger varm och stor och färgar himlen röd

Då möter hon en herre på en häst med yvig man

Han säger: - Jag är kungens man så jag tar vad jag vill ha

och du är alltför vacker för att inte ha någon man

Följ med mig in i skogen skall jag visa vad jag kan

Hon tvingas ner i gräset och han tar på hennes kropp

Hon slingrar sig och ber honom för Guds skull hålla opp

Men riddarn bara skrattar, berusad av sin glöd

så hon tar hans kniv och stöter till och riddaren är död

Dom fängslade Maria och hon stenades för dråp

men minnet efter riddaren det blev firat varje år

Ja herrarna blir hjältar men folket det blir dömt

och vi som ser hur allt går till vi får veta att vi drömt

(En kungens man av Björn Afzelius)

Klass och kön... Ja, det handlar fortfarande om klass och kön. Det har faktiskt inte förändrats särskilt mycket alls sedan de stora landvinningarna rösträtten och slaveriets avskaffande, fast i ärlighetens namn så kan man undra om slaveriets avskaffande gäller kvinnor världen över. Jag tror egentligen inte det. Kön är den dimension som skär igenom allt och det går alldeles för långsamt framåt, i synnerhet om man betänker hur upplysta vi borde vara år 2019.

Så, som jag skrev häromdagen apropå internationella kvinnodagen 8 mars:

Den ska man inte fira. Den ska man ägna åt eftertanke och strategiska förändringsplaner samt till att minnas och de högt respekterade föregångare som banade vägen för en mer rättvis värld. Kom ihåg det! Inga grattis, inga rosor, ingen tårta, såvida man inte på allvar tror att det uppskattas att ha lägre lön, mer jobb, större ansvar, sämre hälsa och ständigt förminskas av sunkiga normer. Det uppskattas inte kan jag tala om, och det hjälper inte med en ros en dag om året och orden Jag älskar kvinnor...