Födelsedagsminnen

Idag är det mammas födelsedag. Hon skulle ha blivit 85 år idag. Så blev det inte. Hon somnade in lugnt och stilla, troligen ganska mätt på livet som det blev den sista tiden, ungefär ett halvår efter det att hon fyllt 82. Det jag minns idag är inte hennes dödsdag, utan alla de födelsedagar som vi firade. Det var alltid lite motsägelsefullt med födelsedagsfirande för mamma. Hon kunde säga att hon inget önskade sig i present eftersom hon hade allt hon behövde, men ändå så ville hon ha paket. Det visste vi ju. Hon ville ha tårta också, gärna gräddtårta men inte någon som var söt i smaken. Det bästa omdömet man kunde få från mamma när det gällde tårtor och kakor var för övrigt ”Den här var jättegod. Den var inte så söt.” Som sagt, grädde skulle det ändå vara, men absolut inte i sötad form. Hon fick smeknamnet Maja Gräddnos av oss av förklarliga skäl.

Mamma hade många utmärkande drag. Ett var nyfikenheten. Den kunde hon inte betvinga, och jag tror inte att hon ville det heller egentligen. Den var en så naturlig del av henne att hon inte hade varit sig själv utan den. Jag minns en gång inför en födelsedag i början av 90-talet då hon pratade med lilla dotter Emmy i telefon. Mamma ringde en gång varje dag, minst. Det var så det var, och ibland så pratade hon med ”dotter nummer tre” också. Mormor och Emmy utgjorde en harmonisk helhet precis som morfar och Emmy. Det var helt enkelt så det var, tack och lov. Nåja, den här gången frågade mamma om vi hade köpt en present till henne. Emmy svarade ja. Då fortsatte hon att fråga om vi hade köpt en väska. Emmy svarade ja en gång till, ty hon visste redan i späd ålder att det är fult att ljuga.

Jag skrattade så jag tjöt. Emmys pappa och min dåvarande lagvigde blev dock halvt galen över tilltaget, men det var ju liksom ingen idé att bli det. Mamma kunde inte tygla sin nyfikenhet. Vi älskade henne ändå. Vissa strider inser man att det är lönlöst att ta.

Jag skrattar fortfarande åt minnet. Idag fick det bli blommor i present. Det är det enda jag kan ge, och mamma blir knappast överraskad av det. Jag hoppas ändå att hon blir glad. Fina är de, blommorna, och de pryder sin plats och jag tror att de är i mammas smak.

Grattis mamma! Jag saknar dig! 💛 En sak som du slipper är oron för mig. Du hade inte gillat att se mig i det här skicket. Det är bra att du inte behöver känna en sådan där mänsklig jordisk oro utan istället har fått himmelsk frid. Du vet förmodligen redan att jag kommer att bli frisk en dag. Det vet tyvärr inte jag, men jag hoppas. Och glöm inte att äta tårta med mycket grädde och lite socker!