Idag känner jag mig riktigt sliten och urlakad. Gårdagens underbart sköna bassängrehabträning gav en bitter eftersmak under natten och den eftersmaken känns fortfarande. Det gör ont, som sagt, och jag vet att jag har orsakat det själv. Jag borde ha tagit det lugnare, men det var så skönt att kunna röra sig mer och det var dessutom roligt. Det är svårt att bara stå still då och vila. Jag borde dock gjort det. Nästa gång kanske jag har lärt mig, förutsatt att jag kan ta mig dit då. Det hoppas jag.
Jag hade planer för dagen. Dem har jag ställt in. Garderoben är en sorglig syn just nu, med vinterkläderna kvar och med en del annat jag visserligen borde kunna använda i rådande väderläge förutsatt att jag hade kunnat lyfta armen och klä på mig. Det kan jag inte. Jag är hänvisad till toppar/klänningar som man antingen kan kliva i med fötterna först eller knäppa med knappar/dragkedja hela vägen. Då blir urvalet litet. Därför tänkte jag mig en promenad bort till den ganska närliggande modeladan på andra sidan motorvägen, men jag har för ont för det just idag. Istället lyckades jag snabbt hitta en kasse med sommarkläder, faktiskt lätt åtkomlig, i källarförrådet där ett antal plagg uppfyllde mina kriterier på användbara kläder. Dem har jag med viss ansträngning, paracetamol och Diklofenak hängt ut på vädring på balkongen. Förhoppningsvis kan de släta ut sig lite i den modesta sommarvinden också så att de inte måste strykas innan jag kan använda dem. Det blev en billigare och i alla stycken bättre lösning än att köpa en massa nytt. Dessutom fick jag möjlighet att köra lite tvätt i källaren. Kläderna som är användbara tar lätt slut om man säger så, och det finns ingen anledning att både ha ont och lukta illa. Tvätta måste man ju då.
Dagen får bli som den blir. Aktiviteten närmar sig noll, och så får det nog helt enkelt vara. Det är inte roligt, men det får gå. Även den politiska koman ligger kvar, men rapporteringen från gårdagens allmänpolitiska debatt i Kalmars kommunfullmäktige fick mig att gå igång en aning. Tänk att inget förändras! Gubbsnacket och härskarteknikerna flödar och ingen verkar vilja göra något åt det i grunden. Är det inte hög tid att politiken förvandlas från spel och taktik till livsnödvändigt allvar? Det tycker i alla fall jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar