Insändare publicerad i Östra Småland lördagen den 5 maj 2018
Det var vådligt vilken öm tå jag trampade på när jag hävdade
att bilden av äldreomsorgen skiljer sig åt beroende på vem som beskriver den.
Mikael Ländin, S-märkt nämndsordförande, blev så kränkt att han till och med
anklagar mig, en talesperson för ett parti som ännu inte ens har mandat i
kommunfullmäktige, för att använda härskartekniker. Om det inte vore så pinsamt
så vore det nästan roligt. I vilket avseende skulle jag ha möjlighet att utöva
makt över en nämndsordförande?

Men det är klart, det handlar om perspektiv och det är där
Ländin blir både rädd och arg. Han godkänner nämligen ingen annan bild än sin
egen. Det är nog också därför det är lönlöst att ens försöka diskutera, resonera
och kommunicera, aktiviteter som annars brukar utgöra grunden för demokratiskt
arbete värt namnet.
Äldreomsorgen i Kalmar fungerar säkert bra i flera
avseenden, men det finns områden där den lämnar mycket i övrigt att önska.
Personalpolitiken är ett sådant. Att åtgärda det problemet på allvar kräver
vilja och mod att prioritera resurser. Den tåömma majoritetskonstellation som
Ländin företräder verkar sakna den viljan. Det funkar inte bara med ord och
pressmeddelanden. Man måste våga ta striden också och att ställa olika sk satsningar
mot varandra. Det vågar vi.
För att travestera ett känt uttryck: Gärna en elitfotbollsarena,
men först en rejäl satsning på äldreomsorgens personal!
Birgitta Axelsson Edström, talesperson och
kommunfullmäktigekandidat för Feministiskt initiativ, Kalmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar