Sköna maj, välkommen!

Kalmar är i uppror! Det snöade i natt, och det var ordentligt. Jag steg upp vid 03.30-snåret och tyckte att det såg lite märkligt ut det lilla jag såg genom springan i det öppna sovrumsfönstret, och mycket riktigt: Marken var vit och ganska mycket mer snö var på väg nedåt. Det var något väldigt speciellt med solnedgången igår och man kunde nästan ana att det var något ovanligt på gång. Jag tror aldrig att jag har upplevt snö på de här breddgraderna den 9 maj, men någon gång ska väl vara den första?

På morgonen sken solen på det vita snötäcket som låg kvar. Det var en sällsam syn att se träden snötäckta när de redan har skjutit skott. Det känns inte helt rimligt, men vädret spelar oss sina egna spratt. Jag älskar vinter och snö, men så här långt fram i maj så är det inget jag har räknat med. Nu känns det mer "jag har ju börjat med sandaler och så måste jag ta fram strumporna igen". Det är en form av nederlag, men det är ju inte mycket att hänga upp sig på. Man får gilla läget, liksom.

Och så får man vakna till och se det ljusa: Snön blir till vatten, och är det något vi behöver så är det vatten. Nu är snön borta med undantag av några fläckar som har legat i skugga, men vattnet sipprar ner i jorden och gör massor med nytta. Vi ska nog glädjas åt det i varje fall.

"Herre, så är du för mig: Ett vårregn som väcker mig till liv" sjöng vi med min tidigare kör Harmoni. Så är det. Vi behöver vatten för att få liv. Den här gången kom vattnet i snöform. I det stora hela så är det väl inte hela världen? Själv målade jag tånaglarna i blått i helgen. Det är inte så vanligt, men nånstans så anade jag väl att det på något sätt skulle "ligga i tiden" ;-)