Budgetpropositionen är lagd. Om scenkonstområdet kan man läsa här. Det är inga jättesatsningar, men ändå en viss förstärkning trots att urholkningen ändå är en realitet. Det gäller för oss som befinner oss på den regionala nivån att utveckla samverkansmodellen ytterligare så att den blir än mer utvecklande och inte konserverande. Signalen kvarstår sedan tidigare: Det man lokalt och regionalt vill satsa på kan man också räkna med att få loss resurser till. Det tvingar regional och lokal politik att engagera sig även på kulturområdet, vilket är bra. Det går inte att skylla ifrån sig på pappa Staten när inte resurserna räcker till att utveckla människorna om man istället väljer att utveckla plånböckerna. En fråga som pockar på lösning är dessutom scenkonstpensionerna, men jag hoppas på en fruktbar och insiktsfull slutprocess där också inom kort. Vi får tillsammans se till att göra bästa möjliga av läget!
Och ja, bästa möjliga i ett lite vidare perspektiv är kanske inte att slopa entréavgiften på statliga museer. Det finns betydligt viktigare hål att täppa igen på andra håll, men man kan ju inte få allt här i världen, eller hur? Stockholmarna kanske ändå kan bli liiite mer nöjda nu och låta oss i övriga landet få lite mer av kakan nästa gång. Man kan ju alltid hoppas på en höjning av hela budgeten dessutom ;-)
Liksom man kan hoppas att budgeten ändå går igenom i riksdagen, trots att jag personligen har lite svårt att förstå en ganska kraftig neddragning till trossamfunden. Jag tror nämligen att sådana bidrag ger mångfalt tillbaka och att ett moget samhälle som vilar på demokratisk grund har allt att vinna på att stödja människors frivilliga religionsutövning. Hur som helst, bättre än så här har jag dock svårt att se att vi med nuvarande förhållanden kan nå. Tänk om SDs korkade kultursyn skulle få så mycket som en promilles genomslag... Hemska tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar