torsdag, oktober 09, 2014

Ett steg i taget

Att vara inblandad i äldreomsorgen både som beslutsfattare och som anhörig har sina sidor, det kan jag lova. Idag har vi kommit fram till ett beslut i min senare funktion, och det känns trots allt ganska bra. Vi får ta ett steg i taget, och med en såväl lösningsinriktad som kompetent biståndshandläggare och med trevlig stämning i samtalet så kan man komma långt. Det handlar ju om att hitta en lösning som fungerar, och där måste man hjälpas åt. Det känns helt OK, även om det ju förstås aldrig är roligare att vara gammal och omsorgsbehövande än ung och frisk. Det är svårt att acceptera, men man kan försöka göra det bästa möjliga tillsammans. Jag hoppas det blir bra. Det är mamma värd, och pappa också.

Till stor del beror väldigt mycket på kommunikation och förväntningar. Funkar inte de två aspekterna så blir det helt enkelt inte möjligt att skapa en fungerande vardag. Om man har förväntningar som aldrig kan infrias så blir man aldrig tillfreds. Kan man inte kommunicera öppet och fritt så blir man heller aldrig nöjd, vare sig som anhörig, brukare eller tjänsteman. Men, som sagt, det där kan vara svårt.

Fråga mig. Jag vet.

Inga kommentarer: