Reservation

Vår reservation från dagens sammanträde i Omsorgsnämnden, ärende Kalmarmodellen av LOV:

Äldreomsorgen i sju västländer har jämförts i en nyligen publicerad studie och slutsatsen är tydlig: Kvaliteten inom äldreomsorgen har inte blivit bättre av privatisering, varken i ett nationellt eller i ett internationellt perspektiv.

Forskningen är entydig: Om de äldre själva får välja vad som är allra viktigast handlar det om tre saker: Flexibilitet: att få påverka innehållet i omsorgen. Kontinuitet: att få omges med samma personer samt att personalen kan ta sig tid. Äldre vill alltså ha och värderar verklig valfrihet helt i linje med Vänsterpartiets förslag från december 2012, inte val mellan utförares glättiga broschyrer och poppiga hemsidor. När hemtjänsten kommer vill man kunna välja att gå ut i stället om solen skiner istället för att duscha, eller att få hjälp med tvätten istället för dammsugning om det bättre behövs den dagen. Innehåll är således viktigare än utförare.

Trettio års privatisering inom äldreomsorgen har inte lett till ökad kvalitet. Däremot utmärker Sverige sig i ett helt annat avseende: Inget annat land har en så stor andel av den privata äldreomsorgen i så få bolag. Carema och Attendo, bolag som i sin tur utmärker sig som storskaliga och vinstdrivande koncerner och som har väldigt lite gemensamt med små bolag som vill känna sig närmare brukaren, är dominerande på den svenska marknaden. Den sk Kalmarmodellen saknar möjlighet att gå emot den utvecklingen. Små företag och idéburna organisationer kommer att stå sig slätt mot de stora drakarnas möjligheter att ta marknadsandelar.

Argumenten för 20-30 år sedan när privatiseringen började var att en konkurrensutsatt äldreomsorg skulle leda till lägre kostnader, högre kvalitet och effektivare metoder. Ingenting tyder på att de målen har uppnåtts. Istället vet vi att lägre personaltäthet leder till försämrad kvalitet, och den utvecklingen är tyvärr redan igång, oavsett hur många mätningar, tidsstudier och uppföljningar som privatiseringen har medfört. Följden blev inte ökad kvalitet utan istället en större byråkratisk kontrollapparat. Svenska studier visar dessutom att privata vårdbolag har lägre bemanning än kommunala. Allra lägst har de vårdbolag som drivs av riskkapitalbolag. Också antalet fast anställda minskar och timanställda ökar vilket tyder på dålig personalpolitik. Där är skillnaden särskilt stor inom hemtjänsten.

Valfriheten enligt LOV innebär också en risk för ojämlikhet visar brittisk forskning. Den som är stark, välutbildad och har råd och/ eller har anhöriga med initiativkraft och höga röster, kan leta upp ett gott privat alternativ. Där kan man också via RUT köpa tilläggstjänster som extra städning och på så vis skaffa sig en riktigt heltäckande omsorg. De flesta andra förlorar dock stort. De flesta som är beroende av äldreomsorg har, oavsett hur stora resurser de har i övrigt, dessutom så stora stödbehov att möjligheterna att göra egna val mellan utförare är mycket begränsade.

Vi ska inte behöva skämmas för vår äldreomsorg. Istället för att lägga ut hemtjänsten till vinstdrivande företag som sätter vinsten framför kvaliteten bör vi lyssna till de äldres synpunkter och fokusera rätt. När man inför LOV, oavsett om den kallas Kalmarmodellen eller inte, görs de äldre till kunder och man lägger utvecklingen och välfärden i händerna på marknadskrafter som inte styrs demokratiskt utan på helt andra sätt. Det leder logiskt nog, vilket både forskning och omvärldsspaning visar, åt fel håll.

Därför reserverar vi oss mot Införandet av LOV i hemtjänsten i Kalmar kommun. Våra äldre förtjänar bättre.

Birgitta Axelsson Edström och Elsa Berg

Vänsterpartiet