Kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat

Igår sammanträdde det nya kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat för första gången för ett första konstituerande möte. Jag var tvungen att smita från min körövning med Vox Communis tio minuter för tidigt för att inte komma alltför sent då de båda evenemangen överlappade varann med en halvtimme, men det gick bra ändå. Med julsånger som Hej mitt vinterland och Koppången ringande i öronen och följd ut genom övningslokalens dörr med den avslutande sången Må din väg gå dig till mötes tog jag plats längst bak i Ulfåsasalen i ett annat vänligt och kärleksfullt sammanhang. Det blev en riktigt trevlig kväll (trots fotbollsdebaclet lite senare)! Tack alla!!!

Vi i Vänstern i Svenska kyrkan fick så många som tre mandat i den nya fullmäktigeförsamlingen. Det var ett stöd som var mångdubbelt större än vi trodde att vi skulle få. Vi var ju bara två på listan.... så en stol är alltså tom. Så kan det gå när man inte har tillräckligt stora visioner! Å andra sidan, det är ju från vårt perspektiv ett trevligt bekymmer. Kerstin och jag, som sitter på två av de tre stolarna, kommer att göra vårt bästa för att göra nytta för kyrkans utveckling, det lovar vi! Tack alla som röstade på oss!

Igår blev jag vald till att bli 2:e vice ordförande i fullmäktige, ett av de få valen som skedde då. Förutom presidium valdes valberedning, och nu vidtar ett ganska stort arbete med att besätta förtroendeorganisationen med människor som ställer sin tid och sin förmåga till förfogande i kyrkans tjänst. Jag är jätteglad för mitt uppdrag så här långt. En ViSKare i fullmäktiges presidium, det är både kul och utmanande! Nästa gång väljs folk till utskott och annat, och där lär vi också få se lite ViSKare här och där. Härligt! Och tänk så roligt att få vara med i ett utvecklande och vänligt sammanhang där vi har samma mål: Att skapa en kyrka där alla känner sig välkomna!