Jag har tydligen sagt i tidningen att
jag inte vet varför sjukfrånvaron är hög inom omsorgen. Det blev
väl inte riktigt rätt, om man säger så… Det finns sannolikt en
mängd orsaker som tillsammans bidrar till att sjukfrånvaron inom omsorgsförvaltningen i
Kalmar är hög. Hög arbetsbelastning och arbetsvillkor som inte
befrämjar hälsa är några troligt viktiga faktorer. Hela
karusellen kring ”rätt till heltid inom ram” är en annan
process som knappast har bidragit i positiv riktning. Vad vi i
omsorgsnämnden måste göra är att se till att problemen åtgärdas.
Jag tror inte på någon ”quick fix”. Jag tror att problemen
främst bottnar i grundläggande förhållningssätt, och det krävs
ett stort jobb för att komma tillrätta med sådant. Därav mitt
korta inledande svar på en kort fråga, ett svar som ledde till en
längre diskussion med många infallsvinklar. Svaret refererade till
en tidigare redovisning på omsorgsnämndens senaste sammanträde där
budskapet var: ”Vi kan inte med säkerhet säga VAD som skiljer
innevarande år från tidigare, men vi håller på att analysera
det.”
Verksamma åtgärder handlar till exempel
- om att värdera arbetsinsatserna på ett rimligt sätt,
- om att få en lön som man kan leva på utan att slita ihjäl sig,
- om att se personalen som den viktigaste resursen för våra brukare (som naturligtvis i alla lägen måste komma i första rummet) och
- om att fördela landets fortfarande stora resurser till välfärd som gagnar dem som behöver den mest.
Det låter kanske inte så svårt, men
det ÄR svårt i ett läge där pengarna hellre ska skickas till
höginkomsttagare i form av sänkt skatt.
Det är samhället som är sjukt, inte
personalen på omsorgsförvaltningen. Tänk om vi kunde förstå det,
börja lyssna ordentligt på de behov som finns, analysera
tillsammans i syfte att hitta verksamma vägar och agera därefter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar