Diskussioner är lärorika...

Det är intressant att diskutera med människor, eller hur? Ibland tror man att man är totalt oense, men efter att ha haft ett par replikskiften inser man att man faktiskt har samma uppfattning i grunden. Sådant är ganska upplyftande tycker jag. Det är inte roligt att gå omkring och tro att man är på kollisionskurs när man inte är det. Det är värre i så fall att tro att man är på samma sida men efter en stund inse att det inte alls stämmer. Det händer tyvärr ibland det också. Det kan kännas både tungt och svårt, speciellt om man inte har kommit så långt att man har lärt sig att skilja på sak och person.

Sedan finns de där frågorna som man helt enkelt lär sig mer om genom att diskutera med andra. Det är allra vanligast, förutsatt att man går in i diskussionen med ett öppet sinne. Just nu har jag kommit in i ett meningsutbyte angående att vara snäll och professionell som ämbetsman. Är dessa två förhållningssätt förenliga? Nej, hävdar vissa. Ja, hävdar jag. För mig är de varandras förutsättning. Det är inte möjligt att vara professionell om man inte samtidigt använder HELA sin kompetens vilket ju innebär att man kopplar in både hjärna, hjärta och läsförmåga. Regelbokens döda bokstavssamling säger ingenting utan ett förstående sinne. Det är självklart att det hör ihop, och det har inte ett dugg med rättsosäkerhet att göra. Ett samhälle som ENBART förlitar sig på regler är däremot med största säkerhet det mest rättsosäkra vi kan tänka oss. Hur skulle det egentligen se ut? Tänk till en stund. Jag gillar det INTE.

Samhället är vi tillsammans. De regler, lagar och förordningar vi bestämmer oss för ska gälla måste ha mänskliga dimensioner, eller vill vi verkligen plocka bort människan från samhällets styrning? Huvaligen..... :-(

Mitt drömsamhälle värderar brinnande kärlek, glädje, solidaritet, kreativitet, frihet och en hel massa annat som vi betecknar som förutsättningar för ett gott liv på alla plan. Ett omänskligt samhälle däremot skrämmer mig. Det har den här diskussionen lärt mig tack vare att jag har fått granska min egen inställning och sätta ord på den. Vad säger du? Håller du med? Ska vi ha plats för medmänsklighet och kärlek i det samhälle vi själva skapar?