Igår var det en händelserik dag! Klockan 12 samlades alla i Vox Communis som kunde vara med (Vi blev till slut nästan 25 stycken och det kändes jättebra!) för att åka ut till Garpens fyr och medverka vid en vigsel. Solen sken från en klarblå himmel och knappt en vindpust kändes så brudparet hade sannerligen tur med vädret. Det var en riktigt ljuvlig stund där ute på skäret, och när de unga tu kom vandrande in på själva ceremoniplatsen till tonerna av Orsa Spelmän och Koppången, då kan jag lova att det inte var många ögon som klarade tårtestet. Det var så vackert! Och vi gjorde vårt allra bästa för att förgylla stunden på vårt sätt, och allt kändes bara så himla bra. Tack alla goa körsångare för en strålande insats! Så här glada och lyckliga såg Malin och Björn ut precis efter vigseln. Vi önskar dem varmt lycka till i framtiden. Må Er väg gå Er till mötes! Och så hoppas vi att det blev en hejdundrande rolig bröllopsfest. Vi åkte tillbaka på böljan den blå, sjungandes "Amen" så att måsar och svanar tystnade i pur förundran ;-)
Sedan var det dags att åka till Byteatern Kalmar länsteater för att få uppleva urpremiären av Don Quijote, riddaren av den sorgliga skepnaden, ett samarbete mellan Byteatern och Regionteatern Blekinge Kronoberg. Den rekommenderas varmt! Den spelas här i Kalmar nu i början av hösten innan den ger sig ut på turné här i trakterna samt i Skåne och så avslutas året med ca en månads föreställningar i Växjö. Det var i sanning en underbar kväll, en härlig föreställning med mångaskratt, många tänkvärdheter och många igenkännanden. Helhetsupplevelsen var fantastisk! Jag känner mig så oerhört stolt för att få vara en liten liten del av något så stort. TACK ALLA SOM GÖR ETT JÄTTEJOBB! Allra mest satte sig en av replikerna till Don Quijote: Det finns ingen plats för en sån som du i den här världen. Det var ju helt sant. En människa som inte tänker som andra, som inte sätter likhetstecken mellan materiell tillväxt och mänsklig utveckling, som inte ser lönearbete till döds som livets yttersta mening och som vill skapa en vacker värld med eviga omätbara värden har ingen plats i vår värld. Don Quijote var sådan. Är du?Jag känner så fruktansvärt och plågsamt väl igen mig i den där sorgliga skepnaden som förlöjligas, bespottas och sätts bakom galler (vilket man ser på programbladet på bilden ovan). Insikten slog mig som en blixt. Don Quijote drog ut på resa för att förändra världen för att han drevs av ambitionen att skapa något bättre. Vilken resa tänker jag företa? Vart vill jag? Och VILL jag? Jo, det vill jag, annars hade jag inte gjort de val jag nu har gjort. Jag kan inte blunda för vad som är viktigt för mig. Det fungerar inte att svälja sina egna motivationsmotorer och använda andras, inte om man är ärlig. Jag MÅSTE resa, men inte nödvändigtvis i geografisk mening.
Det blev nämligen också tydligt för mig igår när jag kom till teatern och välkomnades av våra härliga teaterchefer Daniel och Mia, som välkomnade alla förstås, men i mitt öra fick jag orden: "Välkommen hem till Byteatern!" DET värmde, långt mer än något annat. Med teatern kan man nämligen vara hemma, men resa och utvecklas på ett sätt som är värdefullt på riktigt och på djupet och man kan göra det tillsammans med glada och varma människor som tror på det goda och positiva. Den resan vill jag gärna fortsätta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar