onsdag, september 04, 2013

Vässa, vässa...

Igår när den härliga kören Vox Communis hade sin andra övning för hösten fick jag en present av en av mina goa körsångare:


Gisela tog fasta på att jag vid ett tillfälle i våras kände mig som en blyertspenna med avbruten spets, precis som en sån som jag hittade den gången på pianot i körrepetitionslokalen. En blyertspenna med avbruten spets är rätt obrukbar... men som vi konstaterade tillsammans: Den går att vässa igen :-)

Så det är vad jag ska göra, en liten bit i taget! Kanske är det något även för dig? Vi är nog ganska många som då och då behöver lite vässning en liten bit i taget!



"Så mycket som man vill, men inte klarar av
man räcker inte till, man har för stora krav
Det verkar va ett vanligt fel att många gör sitt liv för tungt
Jag vet att jag för egen del borde ta det mera lugnt
och ta en liten, liten, liten bit i taget

Jag vet att det går fort att bara riva ner
men bygga upp nåt stort, det kräver mycket mer
Men finns det liv så finns det hopp och därför kan man veta att
allting som lever växer opp, men inte på en natt
utan en liten, liten, liten bit i taget"
 (ur "En liten bit i taget" Text och musik: Ingemar Olsson)

Inga kommentarer: