Förmiddagen bjöd på kommunstyrelsemöte och pressträff inför kyrkovalet. Det senare var riktigt spännande. Bred uppslutning från lokala media (tre tidningar och radion) och de allra flesta nomineringsgrupper som ställer upp i valet dök upp. Det blev en kort men ganska intensiv stund där alla fick presentera sig och diskutera. Det blev faktiskt en hel del diskussion, till och med så mycket att jag kände mig tvingad att fråga om en och annan hade vaknat på fel sida idag... Det hade han inte svarade han. Det var hans vanliga tillstånd. ;-)
Fast lite allvarliga tankar gav det ändå upphov till. Det där med engagemang bör man nämligen handskas varsamt med. Den som har valt att arbeta frivilligt, många gånger på ideell basis, måste få känna sig välkommen. Gör man inte det är det lätt hänt att man slutar att delta, och det är ju förödande för en öppen folkkyrka. Jag är helt övertygad om att det i kyrkan finns plats för alla Guds barn, även om vi inte tycker lika i alla frågor. I själva verket är det ju mångfalden som speglar Gud allra bäst, det tror i varje fall jag. Hur tråkigt vore det inte om vi alla var likadana, grå eller beige figurer som inte upprör någon någon enda gång? Skulle vi överhuvudtaget kunna se några färger då?
Därför är jag glad för att det finns så många nomineringsgrupper med folk som VILL något. Det är rikedom, oavsett om de är partipolitiskt obundna eller inte. Det är ju vid mötena mellan olika uppfattningar som den spännande utvecklingen sker! Och Svenska kyrkan tål diskussion, det kan vi vara lugna för. Den största faran är att diskussionen dör och kyrkan uppfattas som loj och likgiltig, samt att kyrkans verksamhet förflackas till "svensk tradition". DET gör mig mörkrädd på riktigt.
Lite senare fick jag mig en rejäl och befriande pratstund med en partikamrat från en annan lokalförening. Tack! Möten och samtal på djupet får vi nog egentligen alldeles för få tillfällen till. Man ska vara tacksam för olikheterna, det är är dom som gör både livet och samhällsengagemanget rikt, och därför ska man ta tillvara de vänner man har. Det är inte smart hushållning att låta vänskapen dö sotdöden bara för att man fyller tiden med annat. Så prata, möts, umgås och framförallt: SKRATTA tillsammans! Det mår både vi och andra bra av!
Och ikväll är det sångövning med bästa kören Vox Communis! Det är inte illa för att vara en dag som började i svinottan ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar