Men så är det ju det där med självbilden. För ett tag sedan var han ute och sprang som vanligt. Grannen, som tack och lov är nära släkt med Franz fosterföräldrar, hade lämnat sin terassdörr in till vardagsrummet öppen. DÅ händer följande: En råbock rusar i full panik in på tomten, upp på terassen och in genom den öppna dörren. Vad som sedan hände därinne vill nog ingen veta, allra minst husägaren.... Det som hände utanför var desto tydligare. Det var nämligen Franz med de stora öronen som var jägaren. Med gigantiska språng och i full karriär jagade han nästan livet ur den stora råbocken som förmodligen hade gått och betat i lugn och ro ute i skogen tills rovdjuret Franz störde friden. Så fort det stackars rådjuret hade kommit in i huset så stannade dock katten. Han tittade lite efter bocken, kollade så att han kom in ordentligt, ruskade lite på sig och vände lugnt och sansat sin nos åt andra hållet och promenerade därifrån.
Franz är nämligen inte bara Kaiser, han är lejon också. Kaiser Franz. Lejonkungen. Med kaninöron. Själv är jag en av historiens mest envisa åsnor. Tror jag. Det där med djuriska självbilder är nämligen något vi har i släkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar