Valfrihet, brukarinflytande OCH vinstbegränsning

Jag är stolt över att som vänsterpartist driva en politik som vill begränsa vinstuttagen i välfärdsverksamheter. Vi har en majoritet av svenska folket med oss, men vi är det enda partiet som vågar ta så tydlig ställning. Det är bekymmersamt inför framtiden. Å andra sidan brukar partier som inte lyssnar till människors åsikter lära sig det med tiden, om inte förr så på valdagen.

Just därför är jag också övertygad om att vi måste ge möjlighet till valfrihet på välfärdsområdet. Det är självklart att man som brukare och som närstående vill ha inflytande över hur mänskliga behov av vård, skola och omsorg tillgodoses. Det står inte i motsatsförhållande till att vi ska vårda varje skattekrona. Det är ju inte alternativen inom välfärden som de vinstdrivande företagen och riskkapitalbolagen står för, det är vinstintresset. Alternativen jobbas istället ofta fram inom idéburen och kooperativ verksamhet, det vill säga av rörelser som har annat än vinstmaximering på agendan. Det är sådana alternativ som ger valfrihet, och det är dem vi borde kunna ge tillgång till offentlig finansiering. Fördelade skattemedel ska användas på bästa sätt. Ibland är det då nödvändigt att gå utanför den gemensamma sektorn.

Vi har nämligen också en läxa att göra inom den offentligt drivna välfärden. Vi kan inte blunda för att det finns brister och förbättringsområden, och vi kan inte heller blunda för att resursbristen är påtaglig med alltför hög arbetsbörda fördelad på alltför få anställda. Det behövs utvecklingsarbete och mer resurser, och vi måste våga pröva nya lösningar och släppa loss kreativiteten. Här finns mycket att göra som ännu inte är gjort, kanske på grund av stela strukturer och brist på mod.

I den bästa av världar borde all verksamhet kunna drivas gemensamt. Det är vår ideologiska övertygelse, men än lever vi inte i en sådan värld. Gamla hierarkier, ofta med patriarkala förtecken, sätter hinder i vägen för nytänkandet. När kartan och verkligheten inte stämmer överens så måste det vara verkligheten som gäller, inte kartan. Då är det självklart att sätta valfrihet och brukarinflytande högt på agendan liksom vinstbegränsning. De tre begreppen hör oskiljaktigt ihop om vi vill ha en demokratiskt styrd välfärd värd namnet på 2010-talet.

Birgitta Axelsson Edström (V)

2:e vice ordf Omsorgsnämnden Kalmar