Med kärlek kan man skapa rikedom!

Nu är det höst. De frön som man satte i våras har gett både blommor och grödor. Mogna äpplen och plommon syns på fruktträden. Röda och gula nyanser syns bland det gröna. Hösten är en rik tid, men det går inte automatiskt. Växtligheten behöver näring, vård och omsorg.

Och så är det med oss människor också. Tar vi inte hand om våra barn från början, så blir det svårt för dem att blomma ut i vuxen ålder. Visst finns det maskrosbarn som klarar sig igenom mycket svåra förhållanden, men de allra flesta av oss behöver kärlek, omsorg, mat och dryck för att kunna utveckla våra inneboende förmågor. Känner vi oss inte trygga så vågar vi inte pröva våra vingar i det som är okänt. Har vi inte fått känna att någon tror på oss kan vi heller inte tro på oss själva. Får vi inte känna oss betydelsefulla för någon utan bara känner oss som besvär så får vi svårt att bidra till världen med allt det positiva som vi egentligen bär på.

Jag vet inte vilket ursprungsland fröerna hade som planterades i mina föräldrars trädgård. Pappa vårdar dem ändå. Det spelar ingen roll om de kom från Sverige, Europa eller någon annanstans ifrån. Frukterna är lika goda oavsett ursprung, och det är rätt fantastiskt att man kan få dem att växa här, i den småländska myllan, och att de genom sin mångfald bidrar till att middagsmaten kan bli så god.

Det är det synsättet jag önskar att vi kunde ha på våra nya svenskar också. Insikten om att varje människa, oavsett ursprung, bär på värdefulla förmågor som berikar oss andra och vår värld önskar jag att vi hade allihop, precis som förståelsen för att inget kan växa om inte näring och omsorg ges. SD talar gång på gång om att de inte har fattat detta enkla elementära faktum. För dem är en del människor goda, dvs svenskar, och andra är onda, dvs icke-svenskar. De senare ger enbart upphov till besvär, de förra är per definition tillgångar. Så fel de har! Det räcker att gå ut i närmaste trädgård för att inse att växtlighet, oavsett sort och ursprung, far illa och ser visset utom inte grundläggande behov har täckts.

Men det är klart, för SD gäller inte visionen om att alla blommor ska blomma. För SD är nämligen enbart svenska blommor värda att vårda. Det är ett fattigt, färglöst och enahanda land SD vill skapa. Jag vill se något helt annat, ett färgsprakande, välsmakande, vackert, generöst och kärleksfullt land, precis som trädgården hemma hos mina föräldrar, men det krävs vård, omsorg, näring och kärlek för att vi ska nå dit. Det förstår nog de flesta, förutsatt att man har hjärtat på rätta stället och viljan att använda det på rätt sätt. Vi människor behöver kärlek. Så enkelt, och så svårt, är det att bygga ett samhälle som fungerar och som gör oss alla till tillgångar för varandra.