Nej, man kan ju inte vara nöjd med allting jämt.... Då skulle ju vitsen med att vi är olika vara tämligen obefintlig. Vi är olika som människor, tänker olika, tycker olika och agerar olika. Sedan kan vi vara ense om vad som är målet med allt vi gör, men ibland är vi inte ens det, och det vanliga är att vi har helt olika vägar dit. Det är ju det som är själva charmen med oss människor. Det är en rikedom i sig.
Jag vrider mig dock ganska obekvämt när jag blir utsatt för instängslande åtgärder. Jag gillar inte att vara instängd nämligen. För mig är friheten viktig, friheten att tänka, tycka och agera efter det huvud och det hjärta Gud har gett mig. Jag far illa när jag ser att andra behandlas på liknande sätt, när nya perspektiv upplevs som hotfulla och när tankar, tänkta med gott uppsåt och med ett lika gott syfte, misstänkliggörs och svärtas ner. Jag reagerar oerhört starkt på människor som tar sig själva på så stort allvar att de otroligt nog hävdar att de, i kraft av en position, kan döma ut andra. Då antingen lämnar jag sammanhanget eller så skriker jag högt. Ibland gör jag bådadera.
För vi lever här på jorden, MED våra olikheter, och meningen är att vi ska leva TILLSAMMANS. Ingen är mer värd än någon annan. Ingen har större rättigheter än någon annan. Ingen kan diskvalificera någon annans tankar. Friheten ska vi ha gemensamt, och den ger oss alla rätt att leva våra liv på det sätt vi kan och önskar, fram till gränsen då vår frihet beskär någon annans. Precis DÄR går gränsen.
Och med respekt för varandra och för vars och ens frihet så kan vi bygga ett samhälle där vi kan få plats allihop. Det är i varje fall mitt mål. Är det ditt också? Kanske kan vi göra det tillsammans, även om du inte är precis likadan som jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar