Det finns perioder i tillvaron då Real Life breder ut sig över tiden man kan tillbringa framför datorn. Den gångna veckan var sådan. Jag är tacksam för det. Visst, det var inte bara roligt, långt därifrån, men det var en vecka full av meningsfullheter. Livet pågår ju inte bara i cyberspace, utan främst bland människor av kött och blod i RL. Utan dem vore livet fattigt, tomt och innehållslöst. Hur som helst, något bloggande blev det inte tid till under förra veckan.
Ny vecka, nya möjligheter, nya utmaningar, nya orättvisor att påtala och nya glädjeämnen att dela med sig av. Vänsterpartiets nya giv om jämställdhetsbidrag till kommunerna är värt en extra tanke. Man lanserar idén om ett nytt statsbidrag på 10 miljarder till kommunerna, finansierat med återinförd förmögenhetsskatt. Bidraget ska belöna kommuner som utjämnar löneskillnaderna - och bestraffar dem som inte gör det. Det är att sätta press på jämställda löner, inte en minut för tidigt!
Vänsterpartiet har under helgen deltagit i manifestationer runt om i landet till minne av Halabja. Söndagen den 16 mars var det 20 år sedan Saddam Husseins mördartrupper släppte sina gasbomber över den kurdiska staden Halabja. Tusentals människor gasades ihjäl och åter tusentals fick skador för livet. En mördarregim visade sitt vidriga ansikte.
Under helgen demonstrerade fredsrörelsen över världen och i Sverige mot USA:s krigsföring mot Irak. Vänsterpartiet deltog också. Hans Linde, Vänsterpartiets utrikespolitiske talesman, uttryckte följande:
-USA:s ockupationer, och den svenska utrikespolitiken, hade inte varit möjlig att försvara utan ett stort mått av nyspråk. Plundring av ett lands naturresurser beskriv som demokratisering. Hemliga fängelser ett försvar för de mänskliga rättigheterna. Ockupation är frihet. Bombmattor är befrielse. Krig är fred. Det är ett nyspråk som skulle ha imponerat på Storebror i George Orwells bok 1984.
Båda händelserna stämmer till eftertanke. Ingen av dem är glädjeämnen. De är katastrofer. Hurdan är egentligen människan funtad när hon beter sig på detta vis? Finns det något hopp för världen, med allt hat och allt våld, all intolerans och all rädsla? Vågar någon stå upp för det rätta?
Ja, sjutton vet. Men jag hoppas ändå. Annars vore livet rätt meningslöst, eller hur?
8 kommentarer:
Som nyanställd i Kalmar kommun kikade jag igenom aktiv-fritids januaro nummer. Där på en bild såg jag en figur med världens bredaste röda slips som kändes mig bekant?
Glad Påsk på er.
Det var ju en julslips och ingen politisk sådan ;-)
Det var en JÄTTERÖD JÄTTEFIN slips utan en enda tomte.
Så det så.
;-)
Och du Mats, slipsbäraren sjöng solo med bravur dessutom. Kom och lyssna på oss nån gång, eller ännu hellre, kom och var med och sjung!
Rött är min favoritfärg. Jag föredrar att inte sammankoppla färger politiskt utan låter bäraren tolka slipsens betydelse, i det här fallet vill han bara vara extra fin.
Har inte tid med körsång och dessutom står min syster för den delen, hon har i många år jobbat med körsång över hela europa. I dagsläget finns hon på Bjärka Säby utanför Linköping. Ni kanske skulle ta en tur med kören en lördag för lite retreat och workshop? www.nyaslottet.se
Låter kul, Mats! Bjärka Säby är ju en upplevelse bara som byggnad.
Körsång höjer livskvaliteten!
Och rött är vackert, ideologiskt eller ej!
Tycker nog ändå att blått är flott. Det är så himla snyggt på fotbollslag dessutom. Men Rödstrumpan kanske håller på röda lag där också? :-p
Hmm... Uppror är alltid rätt ;-)
Där fick du svaret.
Förresten håller jag (som du så väl vet) på Arsenal. Det är väl rött så det förslår!
;-)
Skicka en kommentar