Jag har faktiskt haft en dröm till. Den var också otrevlig. Den handlade om min församling. Där hade man plötsligt fått för sig att vänsterpartister inte var välkomna. Sådana åsikter hörde inte hemma där. Det var bara att tacka för kaffet och gå.
Så dumt, va? Så kan det ju ändå inte vara? Tack och lov att det också bara var en dröm. Tack och lov att Gud är så mycket större än oss människor och våra församligskulturer. Och tack för att vi är älskade allihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar