Söndag med kyrka och allsvensk hemmapremiär på Fredriksskans, allt i strålande solsken. Vilken helg vi har haft! Jag såg nyss att aprilvädret är på väg tillbaka redan i den kommande veckan. Ja, jag klagar inte. Jag föredrar regn och rusk framför sommarvärme. Och jag vet att det gör mig något udda i den svenska ankdammen. Det bjuder jag på.
Kalmar FF spelade på den grönaste gräsmatta man kan tänka sig. Jag tror inte att Fredriksskans någonsin tidigare har kunnat ståta med en så perfekt matta till premiären som i år. Nu får vi hålla tummarna för att den håller sig lika fin hela säsongen, eller åtminstone nästan lika fin. En repris på förra säsongens swimmingpool vill jag inte ha!
Fler än jag trodde nog att nykomlingarna i Brommapojkarna skulle vara enklare att tas med än etablerade allsvenska lag. Så var det inte, inte denna söndag. Visserligen ledde KFF matchen fram till de sista sekunderna efter att ha plockat upp ett underläge tidigare under andra halvlek, men den ledningen var väl inte riktigt rättvis. Att den allra sista sparken skulle leda direkt in bakom Wastå var det nog ändå ingen som räknade med. Nåja, en poäng är i alla fall en poäng, och det finns många matcher kvar. Kalmar, kom igen!
I morgon presenterar regeringen vårbudgeten. "Vad månde bliva?" tänker mitt bävande vänsterhjärta som tyvärr förväntar sig mer kyla än värme i årets nådiga lunta. De hittillsvarande eskapaderna från höger har ju inte direkt imponerat. Själv tänker jag ta strid för en konstgräsmatta direkt i morgon bitti. "Upp till kamp" mot regeringen gäller förstås, men jag tänker kämpa lika mycket mot lokalt pampvälde. Det är minst lika motiverat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar