fredag, september 29, 2006

Oro och oro...

Ännu en vecka går mot sitt slut. Dagarna har varit lite lugnare än tiden före valet skönt nog. Det mesta av oron har släppt. Valresultatet blev inte vad man hoppades, men det är skönt att det är över. Fullmäktige i måndags, avtackning av förvaltningschefen i onsdags och vigselsamtal igår kväll har fyllt kvällarna. Varje event hade väl sin charm. Fullmäktige blev en lite avslagen tillställning. Sista kvällen med gänget på sätt och vis eftersom det var sista gången vi hade den gamla sammansättningen, men många ansikten kommer ju ändå att vara kvar även nästa mandatperiod. Jag hyser ett stilla hopp om att arbetsformerna kan förändras och att debattnivåerna kan höjas, men det kräver en del jobb av oss ledamöter. Jag lovar att göra vad jag kan!

Avtackningen av chefen var en riktig höjdare, dock med en sorgsen och lite orolig underton. Det är aldrig kul att säga tack och adjö och förändringar är ofta traumatiska (även om de ofta till slut leder till något positivt), men nu stannar han ju kvar inom organisationen så vi kommer nog att ses då och då i alla fall. En sak vet jag: Den som siktar på att bli chef ska ta vår avgående kultur- och fritidschef som förebild. Min företrädare på ordförandeposten kommenterade hans ledarskap med orden"Se och lär!". Där hade han rätt. Jag har sett, och jag hoppas att jag har lärt en hel del. Kvällen gick i idrottens, fritidens och kulturens tecken och avslutades med middag på Café Söderport. Gott, roligt och minnesvärt!

Och så var det dags för det obligatoriska vigselsamtalet med prästen. Goe liberalen var nervös hela dagen. Tänk om han inte skulle få gifta sig? Tänk om han inte hade rätt svar på frågorna? Tänk om han inte kan sin bibel tillräckligt bra? Han vankade av och an i den lilla lägenheten och tänkte att om det inte blir nåt bröllop kan man ju alltid titta på EM-kvalet mot Spanien.... Han behövde inte vara orolig. Det blev inget husförhör a la Emil i Lönneberga och vi behövde förstås inte motivera vårt beslut. Nu är programmet i stort sett spikat och vi hann till och med att öva lite grann. Jag har ju varit med förr, om man så säger fast det var 20 år sedan, men för liberalen, som gifte sig borgerligt 25 år tillbaka i tiden, är det mesta nytt. "Var ska jag lägga ringen? Tänk om jag tappar den? Tänk om jag tappar rösten också? Tänk om..." Ja, är det inte den ena oron så är det den andra. Jag är mest orolig för att jag ska få munsår eller bryta benet lagom till nästa lördag. Händer inte det så ordnar det sig nog tänker jag. Häpp!

2 kommentarer:

Nicke Grozdanovski sa...

det är väl klart att liberalen gifte sig borgeligt. De är väl otänkbart för dig förmodar jag :-) Så i väntan på en socialistisk vigsel kan kyrkan vara ett alternativ.. Lycka till :-)

Pierre Edström sa...

Tro henne inte! Jag var inte alls nervös. Den 7 oktober blir det nog annorlunda däremot. Vad gör man om man har maginfluensa eller 40 graders feber? Vad händer om man tappar ringen på golvet så den rullar i väg? Tänk om.....

Ja vad kan hända egentligen? Med all sannolikhet blir jag gift med min Birgitta. Vad underbart! :-)