Hård panna och mjukt hjärta

Så gör din panna hård som sten i denna hårda värld, men bevara ditt hjärta nära Guds hjärta, sårbart och känsligt som hans, fyllt av ömhet och förbarmande.

Orden är Margareta Melins och inspirerade av profeten Hesekiel. Jag tänker på hur lätt det är att göra tvärtom: Att få pannan inslagen gång på gång och att låta hjärtat förhärdas. Det är inte svårt att hamna där.

Det är tvärtom väldigt lätt hänt, speciellt i sammanhang där vi inte vill lyssna på varandra. Jag har mångårig erfarenhet av sådana, och huvudvärk har jag haft många gånger. Inte sällan gör ett hårt hjärta ont det också.

Men, genom Guds nåd finns det möjlighet att börja om varje dag året om. Tack för det!

Valet

Tänk att denna låt från 1970-talet är lika högaktuell idag, om inte mer. Efter gårdagen så inser jag att den behöver spridas över hela Sveriges land.

Mikael Wiehe - Valet

Fröna växer sakta under ytan
De trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt
Först när bladen börjar synas
Kan man se att det är ogräs överallt
Men om man tittar bort
Inget hör, inget ser
Hur vet man då
För hör man inget, finns väl ingenting
Och det man inte ser, finns säkert inte till

I mars har du fortfarande tid
Du kan ta det innan knopparna slår ut
Men om du låter det stå kvar tills sommar'n är förbi
Så har det växt dig över huvudet till slut

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

Varje dag föds nya hot mot våra liv
Varje morgon står missilerna klara
I det mörker som vi blundar där rustar de för krig
Hur kan vi slåss ifall vi inte inser faran

Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

Idag har du arbete och lön
I morgon så kanske du får gå
Miljonerna som svälter i världen utanför
Står bara lite längre ner i samma hål

Vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

I dag tar rasisterna en
Imorgon så tar de kanske två
Frankrike tog dom med storm
Vem vet när det är dig dom ger sig på

Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

De flesta går med strömmen om det går
De flesta vill helst ha lugn och ro
Men om fascismen kommer smygande tillbaks
Så är det du och jag som måste stå emot

Så vakna upp
Fatta mod
Börja se dig omkring
Bli inte en av dom som bara står där se'n
Och säger att jag visste ingenting

Ogräset växer och frodas
Så slipa och vässa din kniv
Om du låter det spridas med vinden över världen
Så får du plikta för din tvekan med ditt liv

Vakna upp
Börja se dig omkring
Fatta mod
Så du kan säg' till dina ungar när de frågar dig
Att du var en av dom som stod emot

(Peggy Seeger: Song of Choice, sv text: Mikael Wiehe)

"Det har ju inte skett i någon avkrok"

Det har ju inte skett i någon avkrok.

Med de orden talade Paulus med Agrippa när han berättade om påskens under. Just denna fras har hängt med mig under hela dagen. Paulus menade att händelserna vid påsken, då Jesus förråddes, dömdes, hånades, avrättades, dog och sedan uppstod var mycket väl kända för Agrippa och andra samtida. Det skedde ju inte direkt i lönndom. Därför kan vi, och ska vi, prata om det.

Det är evangelium, ett äkta glädjebudskap och det är det som kyrkan ska leva och räcka vidare. Inte heller kyrkans verksamhet sker i lönndom. Till kyrkan är alla välkomna, ty evangeliet gäller alla. Kyrkan har också ett ansvar att sträcka sig utanför kyrkporten och vara där människorna är. Det är öppenhet på riktigt när rörelsen går både inifrån och ut och utifrån och in.

Hur detta sedan i praktisk verksamhet ska se ut finns det många tankar om, och det finns många aktiviteter som kan genomföras. Då vi människor är olika så måste det finnas många vägar att gå. Alla passar inte alla, men kanske passar någon några av oss?

Kyrkans grundläggande uppgift, alltså att fira gudstjänst, syssla med diakoni och mission samt bedriva undervisning, sker ju inte i någon avkrok (eller ska inte göra det i alla fall). Låt oss visa det!

Öppna kyrkportarna på vid gavel!

Insändare i Barometern publicerad på webben 9 mars 2026

Det är ingen hemlighet att organisationer och samfund som anpassar sin verksamhet efter nya förutsättningar och hänger med i tiden också drar människor till sig. De båda fullsatta Aviciikonserterna som arrangerades i Kalmar Domkyrka den 28 februari är bra exempel på hur Svenska kyrkan genom flexibilitet och anpassning kan locka en allmänhet som ofta inte är de vanliga besökarna i kyrkorummet. Enligt tidningsuppgifter lockade konserterna totalt 2 000 besökare och köerna ringlade långa utanför Domkyrkan. Hur ofta händer det?

Vi vill ge en stor eloge till de personer som stod bakom detta nytänkande med musik som normalt sett inte brukar framföras i kyrkans lokaler. Nu är det vår förhoppning att detta följs av fler initiativ för att öppna upp kyrkan så fler kan upptäcka den gemenskap som finns där. I oroliga tider som dessa blir detta än mer viktigt. Man brukar säga att det svåra inte är att fylla kyrkorummet med människor en gång utan att motivera dem till att komma tillbaka med sina frågor och sitt engagemang, men 2 000 besökare på en dag är sannerligen en god förutsättning för ett fortsatt arbete.

Nu har Svenska kyrkan i Kalmar ett gyllene tillfälle att göra trösklarna till kyrkorummet lägre, öppna kyrkportarna på vid gavel och därmed visa att man är en kyrka i tiden. Ta den!

Birgitta Axelsson Edström och Pierre Edström, Öppen kyrka i Kalmar pastorat

Apropå att inte riktigt duga

Jag vet hur det känns att vara icke accepterad för den jag är. Jag har haft det så i två miljöer samtidigt, i min dåvarande församling och i mitt dåvarande parti. På det ena stället fick man inte vara vänster och på det andra fick man inte vara kristen. Tja, fick och fick, det fick man ju, men det kostade på och misstänksamheten frodades.

Jag vet inte hur många gånger jag satt vid orgeln vid gudstjänster och undrade över saker som sades från talarstolen. Det var allt ifrån "som kristen kan jag inte rösta på något annat parti än KDS" till "äktenskapet är för en man och en kvinna, punkt". Jag vet också att det bads förböner i församlingens regi för människor som hade olika typer av förtroendeuppdrag i riksdag, dåvarande landsting och kommun. Där innefattades aldrig jag trots att jag var den som hade de tyngsta uppdragen. Någon sa helt enkelt rakt ut "vad konstigt att du kan vara med i Vänsterpartiet" och det gick ju i vart fall att bemöta även om jag faktiskt inte den gången sa vad jag tänkte, nämligen "hur kan du som kristen vara med i KD?". Det hände också att jag fick mig en salva i ansiktet efter avslutad gudstjänst med ideellt orgelspelande och musikledning, något jag hade förmånen att göra under många år, där jag fick veta att det inte passar sig att jag offentligt stod upp för HBTQ-personers rättigheter. Till slut kunde jag inte vara kvar. Det var nog det sistnämnda som fick mig att ta steget bort från den församling som varit min sedan tidiga tonår med avbrott för de år som jag bodde på annan ort. Jag har EFS att tacka för mycket och jag är fortfarande medlem i missionsföreningen. Det känns på något sätt rätt mitt i allt, men det är omöjligt för mig att vara aktiv där. Jag är ju inte välkommen som jag är, och det är tyvärr många med mig som upplever samma situation. En exkluderande gemenskap är inte min melodi.

I partiet var det andra saker som pågick. Visst fanns det en del ärliga frågor som ställdes och som jag försökte besvara så gott jag kunde. Någon lovade följa med mig till kyrkan en gång bara hen fick bestämma själv vid vilket tillfälle. Det blev tyvärr aldrig av och nu är det för sent på alla sätt. Någon blev sur och tvär när jag stod fast vid min tro när den blev angripen utifrån någon form av kvasiintellektuell psykologisk nivå. Andra kunde inte frigöra sig från egna upplevelser i söndagsskolan för hundra år sedan när man stoppade mynt i en sparbössa föreställande en svart pojke som nickade och tackade för korvörena man själv avstod från. Plötsligt blev då jag ansvarig för det kristna förtrycket av fattiga länder i tredje världen. Hånskratt och viskningar blev så småningom vardag och när jag gifte mig utanför partiet med fienden så blev det än värre. I Vänsterpartiet gick det inte att vara kristen, socialist, feminist och gift med en folkpartist. Jag avgick efter ett par års ren mobbning då jag blev utesluten från möten jag borde varit med på, undanhållen information som jag behövde för att kunna sköta mitt jobb och ett antal dörrar i ansiktet från folk som kände sig hotade av en sån som mig, en paria som fick fler personkryss i valet än den som borde haft överlägset flest. Så smått och så trångt kan det vara i ett politiskt parti som inte klarar av att hålla en politisk linje utan väljer positionen som knähund hos maktens starka män.

Som sagt, jag vet hur det känns. Jag har varit där, men sedan dess har jag lärt mig att skilja på Gud och på en församling. Jag har också lärt mig att det finns fler vägar till samhällsengagemang än att vara med i ett politiskt parti. Jag har mina värderingar kvar liksom min kristna tro, men jag vet hur det känns att vara paria. Det är därför det tar mig väldigt hårt att se den politik som nuvarande högerregering driver, hårt styrd av högerpopulisterna i SD. Populister finns förresten även i regeringen i form av KD. Den populismen är nästan lika gränslös som den SD praktiserar. Det enda partiet som inte kan anklagas för populism är väl i ärlighetens namn Liberalerna. De verkar inte ha en enda tanke på hur deras politiska förslag på riksplanet tas emot eller ser ut, och deras opinionssiffror blir därefter. Det är nästan lite rörande.

Men regeringspolitiken står de som sagt bakom alla fyra partierna. Det är en politik som förstärker bilden av ett samhälle uppdelat i vi och dom, mellan de goda och de onda. De onda, de främmande, de som är olika oss är människor som inte passar in. Dem accepterar vi inte som de är. De ska ut. Ebba Busch säger att de som bär hijab är ett hot både mot Sverige  som nation och mot svenska värderingar och har själv inte en tanke på att de värderingar hon nu är rädd för är till förväxling lika de värderingar som hennes eget parti byggde på från början. Så talar en populist. Det besked som kom idag från regeringsunderlaget som går ut på att tillfälligt stoppa tonårsdeportationerna är bara ett spel under galgen. Vi vet ju efter dessa år med Tidöavtalet vad som gäller. Det är SDs högerpopulism och regeringens inkompetens. Det är tre partier som springer SDs ärenden och som har stängt dörren till den övertygelse som vi hade i Sverige efter Nazi-Tysklands fall, den som sade: Aldrig mer!

Men, jag ska inte göra som mina vänner i mina tidigare miljöer gjorde. Jag ska inte utesluta Tidöpartiernas företrädare ur mina förböner. De behöver förböner för att få förnuftet och hjärtat tillbaka (eller om de inte har haft vare sig det ena eller det andra tidigare så behöver de få nya sådana). Jag vill inte ha ett samhälle som exkluderar människor som är och vill vara sig själva och jag är övertygad om att ett sådant samhälle saknar hållbarhet. Därför måste vi visa att det finns alternativa utvecklingsvägar.

Vi människor är syskon. Vi hör ihop. Vi kan inte välja bort det faktumet när vi ska leva i fred tillsammans på en enda jord. Hur ska vi nå dit utan att kunna acceptera att vi är olika?

Naturvärdesinventering och försiktighetsprincip i kyrkans skogsbruk

På Växjö stiftsfullmäktiges sammanträde onsdagen den 25 februari lämnade de tre nomineringsgrupperna Öppen kyrka - En kyrka för alla, De Gröna i Svenska kyrkan och Himmel och jord in två motioner som rör stiftets skogsbruk. Här redovisar jag motionernas text. Vi hoppas på välvilligt och seriöst arbete vid beredningen och ett positivt svar när beslut ska fattas.

Motion nr 1:

Inventera naturvärden i skogen som Växjö stift förvaltar

Förslag till beslut

• Att egendomsförvaltningen i Växjö stift ska genomföra en gedigen inventering av naturvärden i skogarna som stiftet förvaltar.
• Att resultatet från inventeringen ska vara offentligt tillgänglig, exempelvis på stiftets hemsida eller i något externt kartverktyg som allmänheten kan se.

Motivering:

På Kyrkomötet 2025 beslutades att Svenska kyrkans skogsförvaltning ska vara ekologiskt, ekonomiskt, socialt och andligt hållbart. Riktningen är tydlig – skogsförvaltningen ska visa mer hänsyn för andra värden än de rent ekonomiska, och de ekologiska, sociala och andliga värdena ska få större prioritering än de tidigare har haft.

Förvaltningen behöver därmed göra en gedigen kartläggning över de förvaltade skogarnas ekologiska, sociala och andliga värden, och under tiden denna kartläggning görs måste försiktighetsprincipen råda – d v s att man inte avverkar i skogar som är 100 år eller äldre, där det finns uppgifter som höga naturvärden och/eller skyddsvärda arter, sociala och/eller andliga värden.

Enligt uppgift har förvaltningen redan påbörjat en inventering av sociala och andliga värden. Samtidigt är vetenskapen tydlig med att skogen är en nyckelspelare för att vi ska minska utsläppen och öka upptagen av växthusgaser samt att ge livet på jorden förutsättningar att anpassa sig till de klimatförändringar som inte längre går att hejda. Mer skog behöver skyddas, och att ha tillgång till ett bra kunskapsunderlag är en förutsättning för att avgöra vilka områden som är mest akuta att skydda, samt vilka som bör brukas hyggesfritt.

Motion nr 2:

Tillämpa försiktighetsprincipen i skogsförvaltningen

Förslag till beslut

• Att egendomsförvaltningen i Växjö stift ska tillämpa *försiktighetsprincipen i skogsförvaltningen tills en gedigen kartläggning av ekologiska, sociala och andliga värden har genomförts.

* Som försiktighetsprincip menar vi i detta fall att förvaltningen inte ska avverka i skogar som är 100 år eller äldre, eller där det finns kännedom om skyddsvärda arter och/eller höga naturvärden och/eller där det finns kännedom om sociala och/eller andliga värden såsom att skogen exempelvis används som "skolskog", friluftsområde, utegudstjänster eller dylikt. Undantag för mindre avverkningar eller att fälla enstaka träd kan endast göras för att öka/skydda naturvärdena eller för att undvika risker som förekomst av många döda träd i skogsområden där många människor vistas.

Motivering:

På Kyrkomötet 2025 beslutades att Svenska kyrkans skogsförvaltning ska vara ekologiskt, ekonomiskt, socialt och andligt hållbart. Riktningen är tydlig – skogsförvaltningen ska visa mer hänsyn för andra värden än de rent ekonomiska, och de ekologiska, sociala och andliga värdena ska få större prioritering än de tidigare har haft.

Förvaltningen behöver därmed göra en gedigen kartläggning över de förvaltade skogarnas ekologiska, sociala och andliga värden, och under tiden denna kartläggning görs måste försiktighetsprincipen råda – d v s att man inte avverkar i skogar som är 100 år eller äldre, där det finns uppgifter som höga naturvärden och/eller skyddsvärda arter, sociala och/eller andliga värden.

Utan bredd ingen spets - Om folkbildningens betydelse

Ett civiliserat samhälle som vill hålla kulturen levande ser till att det finns vägar som gör att så många som möjligt kan utveckla sin förmåga och berika livet för oss alla. Det samhället avvecklas nu till förmån för ett där enbart några få ska få chansen att vidareutvecklas. Det är en återgång till ett Sverige före folkrörelsernas tid och långt före demokratins införande. Detta är den agenda som den sittande Tidöregeringen antagit.

Vi har hört om regeringens satsning på musik för barn och ungdomar som ska ge barn med ”verklig talang” tillgång till spetsundervisning. Målet är att göra det möjligt för ännu ett svenskt musikunder. Strategin är i grunden feltänkt. Det regeringen banar väg för är inte en pedagogisk satsning utan en strukturell avveckling av lokalt musikliv. Det svenska musikundret har nämligen vuxit ur replokaler, bandkultur och kollektiva miljöer och inte genom gallring i låg ålder. Det är ett faktum som Tidöregeringen vägrar att ta till sig. Regeringens resonemang utgår istället nästan uteslutande från spets– och yrkesutbildning, satsningar som kan vara nog så viktiga men de kan aldrig ersätta replokaler, studiecirklar och öppna miljöer där människor frivilligt musicerar tillsammans. Där finns bredd, genrer och uttryck som (ännu) inte ryms inom det formella utbildningssystemet liksom självorganiserat musicerande. Det är en verksamhet som ger möjligheter och skapar människor som tror på sig själva och som därmed vågar stå upp för både sig själva och andra.

Regeringen vill inte stödja sådan verksamhet. Det är nämligen en sanning att människor blir mer lättstyrda om de varken kan eller får tänka och agera fritt. Att folkbildningen har krympt i omfattning är inte ett val som studieförbunden har gjort eller ens en effekt av pandemin vilket ibland framförs, utan en ren konsekvens av brist på ekonomiskt stöd från det offentliga. Det är ett medvetet val från politisk nivå och det borde man från de styrandes sida kunna stå för. Istället medverkar man till spridning av rena lögner om studieförbunden och utmålar dem som aktörer som inte bidrar till samhället utan främst anordnar meningslös sysselsättning för pensionärer.

Sanningen är att studieförbundens deltagare finns i alla åldrar med särskilt stark representation bland unga i musik- och replokalsverksamhet, vuxna med kort utbildning samt civilsamhällets ideella ledare. En knapp tredjedel, alltså långt ifrån en majoritet, är över 65 år och för många av dem är studiecirkeln den enda återstående sociala mötesplatsen. Att attrahera äldre deltagare är inte ett misslyckande utan något som bidrar till livskvalitet och bättre hälsa. Förresten, varför skulle rätten till folkbildning försvinna när man fyllt 65 år?

Regeringens politik kommer inte att ge oss ett nytt svenskt musikunder. Den river tvärtom ner folkbildningens infrastruktur vilket ger långsiktiga och allvarliga effekter för vårt samhälles utveckling. Om vi skulle leka med tanken att samma resonemang skulle appliceras på fotboll så skulle föreningslivets barn- och ungdomsfotboll avvecklas medan fotbollsakademierna skulle byggas ut. Vem med förståndet i behåll skulle ens för ett ögonblick tro att vi då skulle få fram ett landslag eller ens barn som gillar att röra på sig? Utan bredd får vi ingen spets vare sig inom musik och kultur eller idrott och utan folkbildning får vi inget civiliserat samhälle med hållbara människor.

Av allt att döma är det sistnämnda något som Tidöregeringen och dess stödparti inte vill ha.

Birgitta Axelsson Edström, envis folkbildare

(Debattartikel publicerad i Barometern 10 februari 2026)

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Kostpolicy

Störst av allt är KÄRLEKEN brukar vi säga. Kanske tänker vi inte alltid på vad det betyder. Runt omkring oss, och i oss, kan vi ändå se kärleken manifesterad i den skapelse vi själva är en del av. Vi har fått en jord att förvalta med mark, luft, ljus och vatten. Här ska vi leva, vi och våra barn och våra barnbarn, släkte efter släkte och generation efter generation. Vi har som mänsklighet inte alltid gjort de klokaste valen sett till hur vi behandlat jordens resurser. Det vi gör spelar roll och vi behöver bli medvetna om vad olika val betyder. Hur vi väljer energikällor, hur vi transporterar oss och de förnödenheter vi behöver och vad och hur vi väljer att äta är viktiga framtidsfrågor.

Jordens resurser är stora, men de behöver brukas med ett kärleksfullt sinne. Kärleken till Gud, till varandra och till allt som lever på jorden liksom till jorden själv är den viktigaste kraften i arbetet för en hållbar jord att leva på. Vi delar med allt annat skapat samma livskälla och vårt uppdrag är att förvalta jorden så kärleksfullt vi kan.

Ur Svenska kyrkans färdplan för klimatet:

Till och med 2027 ska:

• Svenska kyrkan vara en modig röst för rättvis omställning med omsorg om hela skapelsen, som i ord och handling tar sitt ansvar lokalt och globalt.
• Svenska kyrkan initiera och delta i samtal om värderingsförändringar avseende en människocentrerad livsförståelse och ett engagemang för naturens rättigheter.
• Svenska kyrkans verksamhet inom den grundläggande uppgiften bidra till den nödvändiga värderingsförändring som krävs för skapelsens framtid. 
• kunskap om klimaträttvisa genomsyra all verksamhet i Svenska kyrkan.
• Svenska kyrkan bearbeta andliga och existentiella perspektiv av klimatkrisen i ekumeniska och interreligiösa nätverk samt med andra samhällsaktörer.
• alla församlingar ha tillgång till stöd för att synliggöra färdplanens mål i Svenska kyrkans interna främjande- och tillsynsverktyg som lokalförsörjningsplaner, församlingsinstruktioner och visitationer.

Färdplanen är antagen på nationell nivå men den förutsätter, om den ska nå sina mål, aktion på alla nivåer. Som en del i Kalmar pastorats arbete med att följa Svenska kyrkans färdplan för klimatet behöver därför en kostpolicy formuleras och antas. Policyn ska omfatta inköp som görs till våra verksamheter och tillämpas där det är möjligt. Den kan utformas som en flerstegsprocess om det är önskvärt.

Verktyget Ät S.M.A.R.T. (Ät S.M.A.R.T.-modellen har tagits fram av Tillämpad Näringslära i Stockholms läns landsting) kan hjälpa oss vid inköp och planering:

S – större andel vegetabilier

M – mindre tomma kalorier

A – andelen ekologiskt ökas

R – rätt kött och grönsaker

T – transportsnålt

Modellen ger möjlighet till vinster såväl i hälsa (minskad risk för övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer) som i miljö (minskad påverkan på klimatet, minskad giftspridning, minskad övergödning samt bevarande av odlingslandskapet).

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat beslutar 

att en kostpolicy med utgångspunkt i verktyget Ät S.M.A.R.T. utarbetas och antas för pastoratets matinköp.

 

Kalmar 2026-02-01

 

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Regnbågsnyckeln

Så tidigt som år 2009 tog Svenska kyrkan beslut om att viga par till äktenskap oavsett kön. 2013 fattade Kyrkomötet beslut om att uppmuntra alla arbetsplatser inom Svenska kyrkan att hbtq-certifieras. Som ett led i detta startades ett projekt i Växjö stift för att öka kompetens och möjliggöra reflektion kring mångfald, hbtq (Hbtq – homo, bi, trans och queer. Begreppet har sedan utvecklats till hbtqia+ där de tillagda bokstäverna står för intersexpersoner och asexuella och och plustecknet inkluderar andra könsidentiteter som går utanför hbtqia) och normer hos medarbetare och förtroendevalda.

Tillsammans med Sensus studieförbund och EKHO (EKHO – ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer, från 2024 kallad Kristna Regnbågsrörelsen) har en process tagits fram som ger församlingar och pastorat möjligheten att öka sin kompetens och att få ta emot märkningen Regnbågsnyckeln. Sedan 2018 är processmodellen tillgänglig för alla församlingar/pastorat, stiftsorganisationer och andra kyrkliga arbetsplatser inom Svenska kyrkan. Arbetet har spridit sig och fortsätter att vara framgångsrikt.

Regnbågsnyckeln är en märkning som visar att förtroendevalda och medarbetare i en församling genomgått processmodell Regnbågsnyckeln för en mer inkluderande kyrka och har viljan att arbeta aktivt för mångfald och öppenhet. Detta i sin tur kan leda till att hbtqia+-personer känner större trygghet i församlingarna. Processen öppnar för kontinuerligt värderingsarbete.

Processmodellen består av föreläsningar, studiecirklar och visionsarbete utifrån boken Så att jag kan komma in. Boken är ett samtalsmaterial kring normer, hbtq och kristen tro som är skriven av Erik Andersson, numera Gyll, och Frida Ohlsson Sandahl och utgiven av Riksförbundet EKHO. I boken finns fem livsberättelser från kristna hbtq-personer som delar sina erfarenheter. Till livsberättelserna finns sju samtalsteman, exempelvis identitet, bibelsyn och bemötande.

Vi anser att det är mycket viktigt att kyrkan arbetar med mångfald och inkludering och har kompetens i bemötandefrågor. Det gäller både anställda, förtroendevalda och ideella medarbetare. Att mötas och samtala i studiecirkelform är en god grund för demokrati och ger också möjligheter till fördjupad insikt såväl i den kristna tron och dess teologi som i ens egna förutfattade meningar. Vi är övertygade om att Kalmar pastorat med dess fem församlingar och verksamheter har en god grund i sammanhanget att bygga vidare på och ser möjligheter för Kalmar att genom Regnbågsnyckeln lyfta arbetet ännu mer.

En motion med liknande lydelse lämnades in 2017. Vid behandlingen fick den ingen framgång. Nu åtta år senare borde tiden, men även kunskapsnivån, vara mogen för ett positivt svar. I Kalmar ska naturligtvis kyrkan se till att alla kan komma in!

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar

att uppmuntra samtliga fem församlingar och pastoratets kansli att genomföra ovanstående

process så att märkningen Regnbågsnyckeln kan tilldelas, samt

att anslå erforderliga medel i kommande budgetarbete.

Kalmar 2025-11-10

 

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson, Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Utveckla musikmötesplatserna i kyrkan

Den svenska folkbildningen har traditionellt erbjudit repetitionslokaler till amatörmusiker i olika åldrar. Det är ett faktum att de framgångar som svensk musik har haft internationellt springer ur en kvalificerad, stor och fri bildningsverksamhet som tillåtit ungdomar att skapa egen musik. Nu ser vi att den stora neddragningen av statsbidrag till studieförbunden gör att dessa möjligheter krymper avsevärt. Musikhus runt om i hela landet stängs eftersom studieförbunden inte klarar att hålla verksamhet igång inom de allt snävare ekonomiska ramarna. Det betyder att dagens unga berövas chanser till kreativitet som tidigare generationer tagit för given.

Svenska kyrkan förfogar över stora resurser, inte minst inom musikverksamhet. När folkbildningen tvingas stänga ner kan kyrkan dock öppna upp. Vi menar att kyrkan ännu mer än idag kan öppna sina dörrar för fler att repetera tillsammans och att spela upp i olika sammanhang.

Det kan inte enbart handla om orgelundervising. Kyrkomusiken är ett mycket viktigt område för såväl dagens kyrka som morgondagens. Satsningen bör särskilt inriktas till barn och ungdomar. På detta sätt kan kyrkan bli en berikande mötesplats i ännu ett avseende, nämligen som en plats där unga tillåts att skapa tillsammans och utveckla sin kreativitet. Det är vår absoluta övertygelse att öppna kyrkdörrar leder till vinster för alla inblandade och i förlängningen både till ett rikare samhälle och ett rikare kyrkoliv. Där vi känner oss välkomna och tillåts att utvecklas, där både trivs vi och stannar kvar.

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat​ beslutar

att uppmuntra samtliga fem församlingar att öppna sina dörrar för musicerande barn och ungdomar,

att undersöka möjligheterna att i åtminstone en församling inrätta bemannade och enkelt utrustade replokaler, gärna med inspelningsmöjligheter, riktade till barn, unga och unga vuxna som kan nyttjas av flera församlingar,

att utveckla samarbetet med Svenska kyrkans Unga, när organisationen åter etablerar sig i pastoratet, kring musikverksamhet i församlingarna, samt

att anslå erforderliga medel i kommande budgetarbete.

Kalmar 2025-11-10

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson, Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Motion till kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat: Hög tid för källsortering

Alltfler i vårt samhälle förstår vikten av sopsortering. De flesta av oss källsorterar säkert hemmavid och det vore därför naturligt att Kalmar pastorat även underlättar för sådan hantering. Så är dock inte fallet. På Domprostgården i anslutning till sammanträdesrummet på gatuplanet saknas kärl för sortering. När kyrkofullmäktige sammanträder i Birgittakyrkan finns inte heller där tillräckligt med separerade kärl utan allt avfall slängs i samma papperskorg. Det är, för att uttrycka sig tydligt, pinsamt omodernt i ljuset av att kyrkan sedan länge bestämt sig för att arbeta efter Färdplan för klimatet.

Vi föreslår därför att kyrkofullmäktige i Kalmar pastorat beslutar 

att ett enhetligt och tydligt system för källsortering implementeras i pastoratets samtliga lokaler. Det ska helt enkelt vara lätt att göra rätt!

Kalmar 2025-11-10

Birgitta Axelsson Edström, Pierre Edström, Emilia Gustafsson, Per-Ola Hall, Sara Törnlöf Romin och Claes Ågren

Öppen kyrka – En Kyrka för alla

Dessa små, Jesu små…

”Varje tidning borde bränna våra händer

men i regel har vi alltför kraftig hud.

Man har nog med sitt, och när den dagen kommer

står man utan något alibi hos Gud.

Ska de se oss någon gång

när vi tröttnat på vår sång

Dessa små, dessa små, Jesu små

som vi aldrig tänker på?

Få en chans att ta ett kliv

till ett mer beboeligt liv

Dessa små, dessa små, Jesu små

som vi aldrig tänker på?”

Tomas Hagenfors ord, över fyrtio år gamla, är ännu mer aktuella idag än då i vårt land. Det pågår något innanför våra egna gränser som är skrämmande. Vad gör vi? Hur tänker och agerar vi? För vi ser väl allihop hur illa det är när vi vänjer oss vid att tala om ”vi och dom” som om det vore naturligt?

Och ja, nu är det tid att skapa dålig stämning och att stå emot även om det kostar på. Det är vårt uppdrag!

Ett levande musikliv raseras av Tidöregeringens politik

Debattartikel publicerad i Barometern den 21 januari 2026:

Tre moderater (varav en är landets nuvarande kulturminister) skrev i Barometern den 16 januari om att de vill se en svensk musikindustri i världsklass. Frågan är hur de tänker.

Under innevarande mandatperiod har den moderatledda regeringen de facto, mot bättre vetande och troligen helt medvetet, raserat de allra viktigaste förutsättningarna för ett levande musikliv, nämligen studieförbundens replokaler och musikhus. En tredjedel av Sveriges replokaler kommer att försvinna. Nästan 20 000 ungdomar förlorar sin tillhörighet, sin kreativa fristad och sin chans till utveckling. Visst, det är dyr verksamhet i förhållande till övrig folkbildning, men den är värd varenda krona för den som vill bygga ett hållbart samhälle med hållbara människor som får utveckla sin potential till både sitt eget och andras bästa. Det måste nämligen finnas många vägar för människor att gå för att kultur och kreativitet ska kunna växa.

Folkbildningens musikverksamhet utgör själva fundamentet för Sveriges otroliga musikframgångar. Många av våra stora artister har uttalat just detta och varnar för en tyst och dyster framtid. Det svenska musikundret har inte uppstått av sig självt, det har haft sin mylla i replokaler där kreativiteten har fått växa när ungdomar har mötts. Den som inte begriper det kan väl åtminstone lyssna på de artister som vittnar om sin egen utveckling, t ex Lasse Winnerbäck, Jill Johnsson och E-type. Utan replokaler hade vi inte sett Roxette eller Gyllene Tider säger exempelvis Per Gessle, välkänd för de flesta. När de statliga anslagsnedskärningarna blev kända reagerade stora delar av Sveriges artistelit. Hur vore det om regeringspartierna lyssnade?

Moderaterna talar istället om musikhögskolor och kulturskolor. Det är inget fel på dem och de är viktiga, men de räcker ju inte. Vi människor har olika förutsättningar och intressen, vi utvecklas i olika takt och på olika sätt och därför måste det finnas mer än akademisk verksamhet inom musik och övrig kultur. Det måste moderaterna helt ha missat.

Jag hoppas att en ny regering kommer vilja driva en kulturpolitik som gör skäl för namnet och som sätter människors möjligheter till utveckling i första rummet. Nuvarande regering har en annan agenda, och gångna regeringar i modern tid har inte heller varit direkt lysande. Folkbildning och kultur har fått stå tillbaka alltför länge, men det brutala skövlandet är nuvarande regerings ansvar. Ett klokt och framåtsyftande regeringsalternativ har alla chanser i världen att göra skillnad och se till att svensk musik fortsätter att leva!

/Birgitta Axelsson Edström, folkbildare

God jul!

Jag vill önska alla läsare som hittar hit en riktigt 

GOD JUL!

Jag önskar...

Jag önskar att Svenska kyrkan i all sin verksamhet förkunnar det evangelium som visar den Gud som alltid vandrar med oss och inte gör skillnad på människor.

Jag önskar att kyrkan under den kommande julhelgen får och tar chansen att nå människor med julens glada budskap, ett budskap som revolutionerar, befriar, utmanar och glädjer på djupet.

Jag önskar att vår Svenska kyrka på allvar ska vara en öppen, inkluderande och demokratiskt styrd folkkyrka, precis som Lagen om Svenska kyrkan säger i den andra paragrafen: ”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.”

Jag önskar att kyrkan tar allt större ansvar för att vårda skapelsen, vår livsmiljö och framtiden för den jord vi är satta att förvalta.

Jag önskar att kyrkans alla medlemmar med alla gåvor ses som resurser för Guds rikes utbredande i världen, oavsett hur mycket eller hur lite medlemmarna visar sig i kyrkans verksamhet.

Jag önskar att alla förtroendevalda känner att de är betydelsefulla för kyrkan och inte blir behandlade som hinder som ska rundas på snabbast och effektivast sätt.

Jag önskar att alla ideellt engagerade människor känner sig behövda, viktiga och uppskattade för det jobb som de utför.

Jag önskar att ett demokratiskt sinnelag ska vara införlivat i ledarskapet så att de demokratiska principerna är vägledande för kyrkans alla ledare på olika nivåer.

Jag önskar att vägen dit inte ska vara så lång som jag befarar att den är. Hoppas att jag har fel och att vi  är tillräckligt många som bär på samma önskningar och samma längtan och att vi tillsammans är beredda på att arbeta för en rejäl
utveckling i den riktningen.

Vi i Öppen kyrka – En kyrka för alla kommer att göra allt vad vi kan. Det vågar jag lova.

Årets julkonsert med Vox Communis

Så kom då lördagen den 6 december då vi i Vox Communis skulle hålla vår julkonsert. I år fick vi åter lov att vara i Algutsrums kyrka och för att förebygga och undvika förra årets debacle i Torslunda (där inte entréavgift tillåts) med så stor publiktillströmning att vi fick stänga kyrkan så att många inte fick komma in så hade vi valt att använda oss av förköp via mail och Swish. Det gick bra och kyrkan blev välfylld om än inte överfull, tack och lov. Stämningen var hög och jag hoppas att vi lyckades samla in en hel del medel till Act Svenska kyrkans julinsamling som syftar till att sprida ljus i mörkret. Det ger ju en extra äkta motivationspush när vi sjunger!

Det blev en härlig stund där i kyrkan. Vi bjöd på en samling musikaliska julklappar med innehåll som rörde stora delar av julen: klockor, kärlek, medmänsklighet, ljus, tomtar, Jesusbarn och stillhet samt en och annan ren och publiken var minsann med på noterna. Julen är inte överkonsumtion, den är mycket mer värme, gemenskap och välvilja och det hoppas jag att vi på Vox Communis eget sätt kunde förmedla idag.

Varmt tack till alla solister, presentatörer, musiker och körsångare, till personalen i Södra Ölands pastorat, till studieförbundet Sensus och till alla som kom och bidrog till en meningsfull eftermiddag som jag hoppas kunde sprida glädje och värme i vår annars så mörka värld! Även om det ibland känns motigt och meningslöst att göra det lilla man kan så är det ALDRIG utan mening att sprida ljus. Tack alla!

Nu går jag snart till vila för kvällen, trött men nöjd och med förhoppningen att vår konsert, om än i blygsam skala sett till de oerhört stora behov som finns, bidrar till en bättre tillvaro för människor som inte lever sina liv i samma lugna och trygga del av världen som vi här gör. Våra verkligheter skiljer sig verkligen åt, men julens under berör oss alla. Det var för vår skull Gud sände sin son att födas och läggas i krubban, som en av de minsta nånsin. Vem kunde ana att det var en kung?

Det kan man kalla en julklapp till världen!

Skit sprider sig sa han som sket i fläkten

Det var väldigt länge sedan jag publicerade något på den här bloggen. Det var tidigt under Coronapandemins härjningar och antagligen var det så att den tiden blev så koncentrerad till arbete vid skärmen att motivationen att skriva här dog ut. Jag tycker annars om att skriva, så lite sorgligt är det ju. Kanske är det dags att pröva igen om än i mindre skala?

Hursomhelst, det är inte därför jag skriver. Jag skriver denna gång för att ta död på ett rykte som visat sig vara osedvanligt seglivat. Jag har på förekommen anledning städat rätt ansenligt i vänlistan på sociala medier (varför skulle människor som vill en illa ha tillgång till ens privatliv?) och därför når det jag skriver där inte ut till dem som detta berör. Det handlar om händelser som utspelade sig under 2022 i Kalmar pastorat. Vår dåvarande kyrkoherde skrev då på ett pensionsavtal och avslutade sin anställning. Det skedde i juni efter en ganska lång och uppslitande process. Förhandlingarna sköttes av kyrkorådets ordförande. Beskedet till kyrkorådet var just detta: Kyrkoherden gick i pension efter 17 års anställning i Kalmar pastorat.

Historien kunde slutat där. Den gjorde inte det. Dagen efter hans avtackning i Kalmar domkyrka den 2 oktober hade vi möte med kyrkorådets arbetsutskott. Där fick vi avtalet uppläst vilket var första gången som innehållet blev känt åtminstone för mig. Den vikarierande kyrkoherden lästa upp det tillsammans med upplysningen att tidningen Barometern tidigare under dagen hade efterfrågat avtalet. Avtalet var ett rent utköp, kostade pastoratet 1,2 mkr plus en rad andra åtaganden, bland annat ett avmålat porträtt att hänga i domkyrkan, och innehöll ingen avräkningsklausul mot kommande inkomster. Det var således något helt annat än vi hade fått till oss fyra månader tidigare. Dagen efter, tisdagen den 4 oktober, befann jag mig på kyrkomötet i Uppsala. Medan vi väntade på att invigningsmässan skulle börja i Uppsala domkyrka fick jag veta att kyrkoherden skulle få jobbet som kyrkoherde i Svenska kyrkan i London. Det var ett bryskt uppvaknande. Frågorna var många kring det märkliga skeendet. Kyrkorådets ordförande hade ju agerat utan något mandat och frågan var inte berörd i protokoll från vare sig kyrkoråd eller arbetsutskott. Naturligtvis blev det ett par artiklar i Barometern. Jag blev självklart kontaktad av tidningen och svarade sanningsenligt på de frågor jag fick. Jag kunde lika självklart inte ställa mig bakom den process som kyrkorådets ordförande skött på eget bevåg. Några veckor senare kommer då detta till mig från en av pastoratets anställda:

14 oktober 2022

Hej Birgitta!

Efter dagens tidningsartikel är det en sak jag inte kan bli kvitt i mitt huvud. I en kort passus påstår man att ärendet inte till fullo var känt av kyrkorådet samt att inte ens hela precidiet var informerat. Tidningens uppgiftslämnare måste alltså vara medlem i precidiet för att kunna känna till detta. Victor är av förklarliga skäl otänkbar, och beträffande Jan A är jag fullständigt säker på att han inte har gjort detta. Endast en person kvarstår och det är du. Nu undrar jag om du är den som gått till Barometern med det här ärendet? Det är ju välkänt att du är kritisk till förfarandet. Alla jag hittills talat med har dragit samma slutsats som jag. 

Hälsningar 

XX

Jag svarade: Vet du vad, det var det mest oförskämda jag har hört/läst. Jag skulle aldrig skada kyrkan, och det bör de flesta veta vid det här laget. Du kan hälsa dig själv och alla andra du talat med att sanningen om detta finns att söka någon annanstans. Var vet jag inte.

/Birgitta

XX: Jag ställde en befogad fråga. Någon i precidiet har på något sätt förmedlat att hen inte anser sig har varit tillräckligt informerad. Såvitt jag vet består precidiet av tre personer. Men om du påstår att det inte är du får jag ju tro dig.

Jag svarade: Jag fick info om att någon läckt till pressen måndagen den 3 oktober på kvällen. Barometern hade då begärt ut överenskommelsen. Vid det tillfället fick jag innehållet i den uppläst för mig. Det var första gången jag fick kännedom om vad som stod där. Jag hade således inget att läcka till media. Vad övriga i AU visste har jag ingen aning om. Jan och Jens får svara för sig men jag kan inte tänka mig att de tagit kontakten med Barometern.

Din fråga till mig är inte befogad. Hederlighet har alltid varit viktigt för mig liksom omsorg om kyrkan. 

XX: Jag känner inte dig och kan inte veta något om din vandel. Men jag väljer att tro dig även om Barometerns formulering är besynnerlig.

16 oktober 2022

XX: Hej! Mitt meddelande häromdagen var dumt och överilat. Jag ber om förlåtelse för detta och hoppas vi kan stryka ett streck över det. Den här situationen stressar oss alla över förmåga. Hälsningar XX

Jag svarade: Vi har nog med stridigheter i världen. Kyrkan om någon, och vi som är engagerade där, bör visa vilja till försoning i större omfattning än idag.

Ursäkten accepterad. Lev väl!

Jag har alltså inget otalt med denna XX. För min del är den här saken utagerad. Hen är inte en av mina direkta vänner men skulle vi se varandra ute på stan så hälsar jag. Jag är övertygad om att hen klappar katter åt samma håll som jag skulle göra och har gått vidare i livet precis som jag. Problemet ligger inte där.

Problemet är att jag så sent som i måndags kväll fick höra att ryktet kvarstår. Det finns folk, denna gång från nomineringsgruppen POSK (partipolitiskt bundna i Svenska kyrkan) som fortsätter att sprida att jag för tre år sedan "läckte till pressen för att skada kyrkorådets ordförande" som också representerar POSK. Det är inte sant. Den som "läckte" utövade en grundlagsskyddad rättighet och åtnjuter meddelarskydd. Att ens fundera över vem det var är kontraproduktivt. Det är helt ointressant. Den som gjorde det har helt enkelt inte gjort fel. Man kan dock tycka att det är olämpligt, men det är ju en annan sak. Faktum kvarstår: Ett mycket dyrt avtal skrevs utan att tillräckligt mandat fanns. Förfarandet var mycket oskickligt från pastoratets sida men desto skickligare utfört från andra parten. Att innehållet kommer ut förr eller senare är oundvikligt.

Det hela ledde till att vi från vår nomineringsgrupp inte utan åtgärd kunde underteckna bokslutet för 2022. Vi kan inte ta på oss ansvaret för att ha satt sprätt på 1,2 miljoner kronor av kyrkans och medlemmarnas medel när vi inte ens hade varit informerade om det. För att undvika en sådan nesa, som hade skadat kyrkan än mer, tvingade vi fram ett ställningstagande i efterhand från kyrkorådet där en majoritet av ledamöterna fick ställa sig bakom ordförandens hantering. Vi röstade emot samt reserverade oss dessutom. Vi menade, och menar fortfarande, att saken hade kunnat lösas på ett helt annat sätt utan de stora kostnader som nu drabbade pastoratet. Därmed kunde dock bokslutet skrivas under av alla berörda. Att inte övriga ledamöter fattade att vi därmed räddade pastoratet från en revisionsskandal utan tyckte att vi ställde till med oreda säger mer om kompetensnivån hos dem än hos oss.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan detta hände. Vi borde kunna lägga det bakom oss, men uppenbarligen är så icke fallet. Skit sprider sig sa han som sket i fläkten, och denna smutsiga skit sprider sig alltså fortfarande. Den som fortsätter att medverka i den processen sprider rena lögner i akt och mening att skada mig och oss i nomineringsgruppen Öppen kyrka och gör sig alltså skyldig till förtal. Får jag höra det än en gång, direkt eller via omvägar, så kommer jag att markera. Skitprat ska kyrkans representanter, det må vara anställda, ideella eller förtroendevalda, helt enkelt hålla sig ifrån. Vi har aldrig agerat utifrån en vilja att skada. Vårt arbete grundar sig alltid i ett äkta engagemang för kyrkans bästa och för att hålla kyrkan öppen för alla. Skumraskaffärer och tjuv- och rackarspel hör inte hemma i vår verktygslåda och finns inte heller där.
Punkt.

Coronaviruset omprövar vår livsstil

Debattartikel i Barometern 23 mars 2020

Vi lever i en märklig tid. Mycket ställs på sin spets och vi upplever prövningar på såväl individplanet som lokalt, nationellt och globalt. Coronaviruset har påverkat hela samhället och dess konsekvenser är svåra att överskåda. Flera samhällsviktiga funktioner prövas i en omfattning vi inte skådat under modern tid och vår livsstil behöver omprövas. Det vi tidigare tagit för givet är inte längre självklart. Många känner osäkerhet och oro men även rädsla. Miljöer vi sett som säkra och trygga är plötsligt det motsatta. Många evenemang inom idrott och kultur ställs in och det gäller även vardagliga sociala aktiviteter med släkt och vänner som vi sett fram emot. Vi känner besvikelse men vi förstår att försiktigheten är nödvändig för säkerhetens skull. Inställda evenemang kraschar inte hela vår tillvaro, men livet blir mer grått. Det handlar nu om att skapa oss ett sätt att leva efter helt nya förutsättningar, och vi vet inte hur länge dessa förutsättningar kvarstår.

Vi vet däremot att den utbredda ensamheten är ett växande problem för vårt samhälle. Den har blivit en allt större orsak till ohälsa framförallt hos äldre. I nuvarande situation gäller det i första hand att begränsa smittspridningen och dess konsekvenser och det påverkar naturligtvis ensamheten i hög grad för denna grupp. När man nu till och med avråds från att ha sociala kontakter så blir läget prekärt. Många vård- och omsorgsboenden har också infört besöksförbud. Självklart måste vi göra allt för att begränsa smittspridningen, men hur gör vi för att inte dessa åtgärder ska drabba de äldre och ensamma ännu mer?

Hoten mot hälsan kan nämligen se väldigt olika ut. En del är direkta och nästan synbara som Coronavirusets framfart, medan andra hot som ensamhet och isolering verkar på längre sikt och i det fördolda. Det finns dock anledning att ta båda på lika stort allvar. Att minska ensamheten och isoleringen är en uppgift för alla – för oss som medmänniskor, för civilsamhället med föreningsliv och folkbildning och för det offentliga som region och kommuner. Vi människor kan vara kreativa. Det ligger i vår natur. Låt oss vara det nu också i syfte att göra livet lite lättare för varandra! Vi har mängder av teknik att tillgå, och möjligheten att livesända evenemang finns för väldigt många. Varför inte sända föredrag och sångstunder? Telefonsamtal smittar inte. Ring en vän, en äldre släkting eller en bekant du inte har sett till på ett tag. Kanske finns det något ni kan göra för varandra? Man kan lösa frågesporter på nätet om tillgången till teknik och dator finns, och kanske finns det praktisk hjälp att erbjuda. Är man frisk och handlar sitt dagliga bröd på ICA till sig själv kan man lika gärna handla åt en till.

Förhoppningsvis har vi snart hittat botemedel mot Coronaviruset och lyckats begränsa dess skadeverkningar. Frågan är hur vi förändras som människor i dess spår. Kan vi förändras till det bättre? Kan vi lära oss något och kan vi utvecklas i positiv och mer mänsklig riktning? Vi tror det, och inte bara i den mening att vi förbättrar våra hygienvanor. Vi tror att denna kris kan leda till att vi ser det som verkligen är viktigt och värderar det högre medan annat som tidigare varit viktigt dalar i vår prioriteringslista. Kanske kan vi börja förstå hur mycket våra sociala kontakter betyder för vår livskvalitet nu när vi inte kan upprätthålla dem på vanligt sätt, och att vi därigenom kan lära oss att se inte bara våra egna utan även andras behov. Sociala är vi nämligen tillsammans.

Birgitta Axelsson Edström

Pierre Edström

TACK!

Julkonserten i Algutsrums kyrka lördagen den 14 december med Vox Communis och gäster Johan Gustafsson och Mia Sunesjö inbringade hela 29 220 kronor som direkt går till ActSvenskakyrkans julinsamling För alla flickors rätt till ett värdigt liv.

Tack Johan och Mia för att ni förgyllde kvällen med vacker sång och musik! Vi vill tacka alla som kom och betalade entré och utgångskollekt samt delade glädje, ord och ton med oss. Stort och varmt tack också till Södra Ölands pastorat som så entusiastiskt hjälpte till med allt praktiskt och såg till att allt fungerade prickfritt. Tack för att ni för andra året i rad upplät den vackra kyrkan för vår julkonsert!

Vi önskar alla en GOD JUL och glöm inte att sprida ljus och ta hand om varandra därute. Som vi sjöng i lördags:

Öppna Din dörr för livet, öppna Din dörr, Ditt hus

Ja, öppna Din dörr för julen, öppna Din dörr för ljus!

Än en gång: TACK!

Julhälsningar från

Vox Communis

genom

Birgitta Axelsson Edström, stolt och glad körledare

Tack Östra Småland för de gångna åren!

Här är den, min allra sista insändare i Östra Småland, publicerad den 27 november 2019. Det är med tungt sinne jag inser att Kalmar kommer att bli bra mycket fattigare framöver.

Det är med stor sorg jag konstaterar att Östra Småland läggs ner. Vad vi behöver i vår alltmer enkelriktade värld är möjligheten till fler perspektiv, inte allt färre. Nu försvinner en mediaröst som har bidragit till allmänbildning och mångfald. Det blir tomt.

Jag vill tacka Östra Smålands medarbetare och ledning för trevligt, uppmuntrande och positivt bemötande genom åren. Vi som arbetar med kultur i den mer folkliga sfären kommer att sakna bevakningen. Jag som insändarskribent kommer att sakna insändarsidans alltid vänliga attityd till alla de texter av skiftande karaktär som så gott som alltid publicerats. Vår framtid kommer att bli fattigare.

Det är en sorgens dag. Tack för de gångna åren!

Birgitta Axelsson Edström

Kalmar