Det har ju inte skett i någon avkrok.
Med de orden talade Paulus med Agrippa när han berättade om påskens under. Just denna fras har hängt med mig under hela dagen. Paulus menade att händelserna vid påsken, då Jesus förråddes, dömdes, hånades, avrättades, dog och sedan uppstod var mycket väl kända för Agrippa och andra samtida. Det skedde ju inte direkt i lönndom. Därför kan vi, och ska vi, prata om det.
Det är evangelium, ett äkta glädjebudskap och det är det som kyrkan ska leva och räcka vidare. Inte heller kyrkans verksamhet sker i lönndom. Till kyrkan är alla välkomna, ty evangeliet gäller alla. Kyrkan har också ett ansvar att sträcka sig utanför kyrkporten och vara där människorna är. Det är öppenhet på riktigt när rörelsen går både inifrån och ut och utifrån och in.
Hur detta sedan i praktisk verksamhet ska se ut finns det många tankar om, och det finns många aktiviteter som kan genomföras. Då vi människor är olika så måste det finnas många vägar att gå. Alla passar inte alla, men kanske passar någon några av oss?
Kyrkans grundläggande uppgift, alltså att fira gudstjänst, syssla med diakoni och mission samt bedriva undervisning, sker ju inte i någon avkrok (eller ska inte göra det i alla fall). Låt oss visa det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar