Söndagen den 9 november anordnade vårt ungdomsförbund Ung vänster en manifestation till minne av Kristallnattens offer. Flera partier och ungdomsförbund var representerade vid samlingen som avbröts innan den ens hade påbörjats. Jag och två ungdomar blev fysiskt attackerade av några av de tiotal maskerade våldsverkare som rusade in i vår lilla folksamling. Vi fick inga kroppsliga skador och ljudanläggningen höll, men visst blev man omskakad inombords. Det tog ett tag innan vi tre kom över det, det kan jag lova.
Det var ett slags hatbrott som vi blev utsatta för. Polisen har en utredning igång och tog det här på allvar, åtminstone efteråt. Lördagen den 17 januari, vid en helt annan manifestation, visades en skylt med en svastika. Det var oerhört obehagligt. Jag tar avstånd från det inslaget, liksom från en del annat som förekom den lördagen. Det skulle vara en fredsaktion, men den blev något annat. Jag tog konsekvenserna och gick därifrån. Jag deltog bara som åhörare, men jag tog direkt kontakt med en person som var där och som jag på ganska goda grunder antog representerade arrangören. Hur som helt, jag misstog mig och det enda jag kunde göra var att lämna platsen. Så här i efterhand kan jag inse att jag kunde ha kontaktat polisen, men det tänkte jag inte på där och då, och förresten såg jag faktiskt ingen polis.
Hur som helst, efter den 9 november skrevs ingen interpellation. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte saknade någon heller. Men efter den 17 januari skrevs det en från Folkpartiets Bengt Sundström och jag undrar varför.
För inte kan det bara handla om partipolitisk taktik? Är inte frågan om rasism, främlingsfientlighet och homofobi viktigare än partitaktik? Så klart att den är. Och visst är det så att det sätt som det politiska systemet arbetar på har betydelse för samhällsengagemanget i stort. Och den här gången fanns det en hel del som blev fel.
Men något grovt hatbrott har jag svårt att se att det var. Vi som var där förstod att svastikan användes i ett annat syfte än för att förespråka nazism och rasism och för att hetsa mot folkgrupp. Men den skulle naturligtvis inte varit där i alla fall. Men tycker Folkpartiet verkligen att vi ska sammankalla krisledningsgruppen, rådgivande tjänstemän samt POSOM-gruppen för att en enskild person har viftat med en skylt på Larmtorget? Sprider inte det ett löjets skimmer över det politiska systemets arbetsmetoder? Har vi inte urholkat orden kris, katastrof, olycka och hatbrott då?
I dag den 27 januari är det Förintelsens minnesdag. Jag uppmanar fullmäktige och alla andra folkvalda att betänka detta. Finns det något aktivt vi kan göra för att motverka att sådana folkmord sker igen? I så fall är det bättre att vi gör det än att vi står i fullmäktiges talarstol och debatterar en interpellation som så tydligt skjuter över målet. För DET kan, i motsats till fruktlösa debatter, göra skillnad.
