En frusen och regnig dag i september

Varför ter sig livet som om det är nåt som pågår medan man gör en massa annat? Det som äter upp tiden, energin, glädjen och kamplusten är ju bara småfnoss om man jämför med det som är vikigt i livet, i tillvaron och i världen. Eller är det bara en lindrig form av höstdepp som har drabbat en?

Ja, jag vet inte riktigt. Man kan knappast avgöra sådant själv, men jag tror inte att det är så. Det är mer en känsla som har smugit sig på en liten bit i taget. Det är dags att stanna upp nu och tänka till, och det tänker jag göra idag.Vad händer? Vad vill jag? Vart ska jag? Och, inte minst, varför?

Igår kväll lyssnade jag på Jerusalem, en av mina ungdomsfavoriter. Inspirationen kom från sångövningen tidigare på kvällen med Vox Communis (Tack för att ni finns!) då vi började öva på en välkänd gammal spiritual: "Joshua fit the battle of Jericho" i tre stämmor. Redan efter ett par vändor lät det bra! Och det är ett härligt suggestivt ös i själva låten. Den kommer att bli en favorit! Hur som helst, historien bakom låten är ju att Josua skulle inta Jeriko, men hindrades av stadens murar. Istället för att slåss fick Josua veta att han skulle leda folket runt Jeriko i tystnad i sex dagar. På den sjunde dagen skulle man stöta i lurar och då skulle murarna rasa samman. Och det hände! Jerusalem har gjort låten "It's mad" på samma tema. Folket skrattade åt Josua, "ni är inte kloka, dårar och tokar....Vad är det för Gud ni har? Nu har ni gått runt i sex dagar..." men på den sjunde dagen föll ju murarna. Essensen kan alltså vara: Även om det ser tokigt ut så kan det faktiskt gå vägen med alternativa metoder och om Gud är med. Och det gör inget att folk skrattar. Ibland kan man bjuda på att man är lite tokig.

Jag lyssnade på fler låtar av bara farten. Gamla minnen, aktuella känslor... "Jag är en krigsman uti Herrens armé, jag slåss vid fronten för hans kärleksrike. Den strid jag kämpar är en strid utan blod och vapnet som jag fått är kärlekens ord." Jag tycker om kamp-metaforen. Jag har inga problem med den, så länge den är en metafor och inte omsätts i reellt våld. Som metafor blir den tydlig och rak. Det är en kamp som pågår, och den vill jag delta i: "Jag vill inte ligga på nåt sofflock och se när mina syskon slåss i Herrens armé. Nej, jag vill va där stridens lågor är heta. Visst är det hårt, men det är det värt ska du veta."

Men var drivs den kamp som jag ska vara med i? Innanför kyrkans väggar? På stan? I sammanträdesrummen? I kommunfullmäktige? Eller överallt? Ja, det är frågan. Inte OM kampen finns, utan VAR.

Mikael Wiehe fångar också en hel del i sina texter, t ex:

Jag sjunger om den ödslighet där mänskan vandrar kring

Om murarna som skyddar men som också spärrar in

Jag sjunger om dom mäktiga som härskar som dom vill

Om allt man skulle ändra på om modet räckte till

Ja, om modet räcker till. Om orken räcker till. Om modet och orken var lika stora som viljan, men ibland är det svårt. Speciellt om man känner sig lite ensam när man jobbar. Och speciellt när det är en frusen och regnig dag i september...

Ett uttalande

Jag tar, som vänsterpartist och demokrat, klart avstånd från hot, våld och trakasserier. Att ifrågasätta någons lagenliga rätt att uttrycka sin åsikt är att jämställa med ett ifrågasättande av de demokratiska spelreglerna och är ovärdigt ett modernt och öppet samhälle. När sådant sker i sammanhang där jag själv är inblandad väljer jag att reagera omedelbart. Det är mycket viktigt att markera var gränserna går för det demokratiska regelverket. Min önskan är att fler skulle värdera vårt styrelseskick lika högt. Kanske når vi dit en dag, men vi har, vilket vi under de senaste dagarna har sett, en bit kvar att gå.

Att tycka innerligt illa om en åsikt är helt lagenligt. Att ifrågasätta den är lika lagenligt. Att däremot hindra den från att uttryckas är såväl moraliskt förkastligt som lagstridigt. Om detta borde vi, i nådens år 2008, vara överens. Men det är vi inte.

Inte kul alls

Bloggvärlden i Kalmar är ifrågasatt. När den används till att sprida bristande omdöme och till att förstöra livet för oliktänkande, då är det inte mer än rätt att den ifrågasätts. Fast lite tråkigt är det ju att ett fåtal förstör för så många.

Å andra sidan, varför skulle bloggvärlden vara så mycket annorlunda än Real Life? Jag menar, man känner ju igen sig.

Hur som helst, det är inte kul att skriva här just nu. Inte kul alls.

Guldglans

Idag är man stolt över att vara svensk. Simmaren Anders Olsson är ett föredöme för oss andra. Grattis till guldet i Paralympics!

Ett angrepp på demokratin

Idag skäms man över att bo i Kalmar, platsen där mobben har lärt sig att styra över demokratin. Fy sjutton. Vilka uttryck tillåter vi egentligen fanatismen att ta sig?

Ja, man undrar. Usch.

Kalmars egen "Hänt i veckan"?

Kvaliteten växlar minsann mellan tidningssidorna. Det röda lokalorganets egen lilla knäjycke är ute och viftar i dag igen och sprätter dynga. Kanske behöver han mer luft? Kanske är han inte ute tillräckligt mycket och tillräckligt ofta? Eftersom det blir fel varje gång så kanske syretillförseln är för knapp? Eller saknar han ett liv? Tja, vem vet?

I Spårhundens värld är det tydligen naturligt att be om ursäkt för sina åsikter. Det är det inte för mig, och det gjorde jag inte efter min nedlagda röst i arenafrågan heller. Men, eftersom jag faktist tycker att Ronny Nilsson är en trevlig prick så sa jag, när vi båda stod och hällde upp kaffe efter beslutet, att han inte skulle ta mitt ställningstagande personligt. Detta tycker Spårhunden är en halv pudel, och där är vi inte av samma åsikt. Jag tycker att det är trist när man inte kan skilja på sak och person nämligen. Man ska inte få kommunalt stöd för att man är trevlig. Man ska förresten inte bli nekad kommunalt stöd för att man är otrevlig heller. Kommunalt stöd får man om man har rätt till det och om man behöver det. Alltså kan man faktiskt hålla fast vid sin åsikt, vilken ibland kan innebära att man inte kan ta ställning FÖR en finansiering som frångår gällande principer, men fortfarande tycka att folk som vill ha finansieringen är trevliga. Men det kanske är svårt att förstå i en del världar där man är van vid att vara en del av den flock som troget och okritiskt följer en ledarhund.

Förresten hade nämnda tidning problem med strömmen under gårdagen. Var det månne Spårhunden som hade kissat ner ledningen? Vem vet? :-)

Inget enkelt problem!

Ungdomars fylleri är på tapeten just nu. Förra veckans gymnasieinspark utvecklades till ett stort misslyckande. Okontrollerat drickande, raglande tonåringar och allmänt kaos runt Vallen och Larmtorget blev ett bistert facit. Cannabisrökning, misshandel, alkolholförgiftningar och ett misstänkt suicidförsök blev någon form av inverterad grädde på moset. Trist. Mycket trist.

Men, hur ska vi då motverka detta? Det är ingen enkel fråga. En del skyller på ungdomarna. En del skyller på skolan. En del skyller på föräldrarna och andra på politikerna. Ack, om världen ändå vore så enkel! Detta är ett mycket komplicerat problem som vi inte löser på ett bräde. Jag har bara några tankar om komplexiteten i frågan. De kan vara viktiga att komma ihåg för oss vuxna.

Ska vi ha en dialog med ungdomarna så ska den skötas respektfullt. Ungdomar som upplever att de blir hånade eller "sedda över huvudet" får vi inget samarbete med. Vi ska vidare diskutera frågor som är möjliga att påverka, inte sådana som redan är avgjorda någon annanstans eller som avgörs på annat håll. Det är inte lagligt med alkohol för 15-17-åringar. Så enkelt är det. Blåskontrollers vara eller inte vara avgörs av socialtjänsten i samarbete med polisen. Det är också enkelt. Varför då överhuvudtaget diskutera såna frågor?

I EU, som vi på demokratisk väg har bestämt att vi ska ingå i (även om många inte tycker om det, jag t ex), är det vanligt att gå på motsvarande ICA och handla alkohol när man är 16 år. Den världen lever ungdomar i. Är det då konstigt att det ställs frågor om varför vi har ett annat förhållningssätt här? Nej, inte alls, men vi kan ju förklara varför istället för att fördöma den som undrar.

Så länge det är tillåtet att själv importera billig sprit från Tyskland i sådana mängder att det enbart är det egna fordonets tillåtna lastmängder som utgör begränsningen så kommer vi att ha tillgänglig alkohol för alla åldrar i Sverige. Det är bara att acceptera det. Vi har i Sverige haft en restriktiv alkoholpolitik som har tjänat folkhälsan och hållt nere alkoholrelaterade sjukdomar i många år, en lyckosam politik som av många har ansetts vara en tvångströja och ett misstroende gentemot ansvarsfulla vuxna. Nu ser vi resultatet av motsatsen. Är det så svårt att förstå det?

Och, även vi vuxna har varit unga. Jag drack inte som ung utan tillbringade min ungdomstid i helt andra fritidsmiljöer. Däremot så vet jag att det pågick en hel del supande i närheten. När vi började gymnasiets sista ring så fick vi en ny elev i klassen. Hon hade varit ute på utbyte i USA under ett år och var alltså ett år äldre än oss andra. Den allra första frågan hon fick av klassen var med ett förväntansfullt leende: När fyller du år??? Hon fyllde 20 två dagar EFTER vår studentavslutning. Vilken olycka! Detta var hösten 1982. Redan då var alltså frågan om alkoholtillgång högt upp på agendan. Visst har väl alla upplevt detta? Det ska vi nog inte glömma, även om problemen är väldigt mycket störe idag. Kanske kan vi dock få ett lite bättre och mer effaktivt förhållningssätt gentemot de unga om vi betänker det ibland.

Gör detta mig till en drogliberal? Nej, för sjutton. Jag vill lösa problemet, men jag inser att det inte är enkelt, och utan den insikten kommer vi inte att nå nånstans.

Not my cup of tea

Nej, någon väluppfostrad liten Fido blir jag aldrig. Den rollen får andra spela, andra som kanske har lättare för att finna sig i det mesta. De kanske befinner sig i sammanhang där de är tvungna att finna sig i det mesta. Det finns ju såna, stora som små. Vad vet jag?

Men nej, jag hör inte dit. Minsann. It's not my cup of tea för att uttrycka sig internationellt. Sådant behöver inte en Lady underkasta sig.

Voaff.

Världens fulaste hund?

På Expressens hemsida http://www.expressen.se/ visar man idag ett klipp med världens fulaste hund. Tja, smaken är ju delad. Jag tycker nog att det finns välkvalificerade konkurrenter i vårt lilla närområde. Det skälls och gnälls så att det nästan blir pinsamt. Inte bara nästan förresten. När man dessutom i sin iver att sprida så mycket smutsig dynga som möjligt inte ens bryr sig om att kolla fakta utan sprider rena lögner, då blir det mer än pinsamt. Mycket mer.

Fast vad kan man förvänta sig av en ynklig liten hund?

;-)

Magisk körsång

Tack och lov för att Vox Communis finns! När det mesta på jobbet känns tungt så vet man i varje fall att varannan tisdag träffar man en hel drös med glada positiva människor som vill göra något positivt tillsammans för att förgylla tillvaron. Ni är guld värda allihop!

Jag har sagt det förr och säger det igen: Har du inte prövat på att sjunga i kör, gör det! Man behöver inte vara världsbäst på att sjunga, man behöver inte ens vara bra, men när man gör det tillsammans med andra så blir det toppen i alla fall. Man kan inte låta bli att undra: Vad är det för magiskt som bor i just körsång?

Jag vet inte, men det magiska finns i alla fall. Fråga oss i Vox Communis!

Statistik, otrohet och gener

Utbildningsminister Jan Björklund har handskats mycket slarvigt med statistik. Det har hjälpt honom att svartmåla och smutskasta den svenska skolan så mycket att han också har fått tolkningsföreträdet att föreslå åtgärder. Fullständigt felaktiga åtgärder. Visst finns det problem i skolan, men de måste åtgärdas på ett verksamt och hållbart sätt. Då gäller det att koppla in tänkandet. Fler vuxna i skolan, bättre lärarutbildning, mer resurser på golvet och mer frihet kan vara effektiva och långsiktiga lösningar som håller. Major Janne har däremot tagit den enkla vägen och föreslagit de enkla lösningarnas väg, mer detaljstyrning, mer kadaverdisciplin samt rätt att beslagta mobiltelefoner (precis som om det sistnämnda vore en nyhet som han själv har kommit på...). Suck. Ibland är politik ett smutsigt hantverk. Detta är ett sådant exempel. Fp-skolpolitiken är i rejäl gungning, och det med rätta. Kanske är det dags att öppna ögonen för verkligheten istället för att ändra verkligheten för att de ska passa de blå ögonen?

Förresten, det där med statistiska samband kan man använda nästan till vad som helst. Nu har man t ex hittat någon form av otrohetsgen som bara män har. Den man som har en sådan gen har svårt att hålla igång varaktiga kärleksrelationer. Se där, nu finns det en biologisk förklaring till varför en del män måste vara otrogna, och då är det ju förskräckligt synd om dem. De kan ju helt enkelt inte hjälpa det. De bara MÅSTE hoppa över skaklarna då och då, de små liven. Det borde väl alla bedragna kvinnor förstå. Eller???? Dubbelsuck.

Kanske finns det en "läsa fel i statistiken"-gen också? Då är det ju synd även om utbildningsministern. Stackaren. Han kan ju inte hjälpa det. Det borde kanske alla elever och lärare förstå. Eller????

;-)

Ideologisk levnadsregel

"Av var och en efter förmåga,

åt var och en efter behov."

Han var inte dum, Karl Marx. Inte dum alls. :-)

Grattis!

"Språkröret Maria Wetterstrand sägs enligt Politikerbloggen vilja byta namn på Miljöpartiet. Det för bara tankarna till miljöfrågor, menar hon. Istället vill hon knycka en del socialliberala frågor och bli ett slags folkpartiet till vänster.

Moderaterna vill bli borgerliga socialdemokrater, centern vill bli hippa stureplansliberaler, folkpartiet vill knycka alla majorer med vederlikar från moderaterna, socialdemokraterna vill bli vänsterblockets moderater och kristdemokraterna vill bli allas bästa andrahansval.
Är det bara Lars Ohly man kan lita på numera?"

Barometern-OTs politiske chefredaktör Per Dahl har en egen liten fundering på fredagens ledarsida. Och ja, han har rätt för en gångs skull. Man kan lita på Lars Ohly, precis som tidigare.
Det tar tydligen tid för en del att fatta det, men det går till slut. Trägen vinner. Grattis Per Dahl!
;-)

Att vara vaken och leva på riktigt

Var du vilsen, var du rädd, var du förbjuden?
Blev du tystad och förkrympt till ingenting?
När du vågade i ögonblick av styrka
blev du då hånad och betraktad som ett ting?

Ett föraktfullt grin drar ut den snörpta munnen
klyver ansiktet som riktas åt ditt håll
Du ser blicken och din lust är som försvunnen
när du ser aktören stelna i sin roll

Men du vet att sömnen hör till ditt förflutna
Du har inte tid att låta åren gå
Inte sälla dig till skaran av förskjutna
eller dom som tvingas tassa runt på tå.

Du är vaken nu och ställer dig på vågen
Se du väger mycket tyngre än du tror
Det du sått det kan du skörda nu med råge
du blir yngre fast du växer och blir stor

Och när livets kyss har brutit våra bojor
ska vi aldrig mer förneka oss
och lämna bort vårt liv.

Vaken igen.
Och Du ska leva NU.

(Py Bäckman)

Kalmarbygden i topp!

Under gymnasieförbundets styrelsemöte i torsdags fick vi veta att flera av grisföretagarna i Kalmarbygden är mycket framgångsrika. T ex ligger Ingelstorp, som ju är en gymnasieskola inom förbundet, på delad nionde plats när det gäller smågrisproduktion. Även när det gäller slaktgrisproduktion återfinner vi flera lokala företagare bland topplaceringarna. Det var roligt att höra tycker jag.

Det finns alltså gott om välmående svin i Kalmarbygden! Grattis!

Fler friskolor hotar gymnasiets kvalitet

Kalmarsunds gymnasieförbund hade vid sitt senaste sammanträde inte mindre än fem friskoleansökningar att diskutera. Nu avgörs inte en friskolas vara eller inte vara av etableringskommunen utan av Skolverket, men man får väl vara glad om man åtminstone får avge ett yttrande. Det gjordes. Samtliga ansökningar bedömdes som hot mot den befintliga gymnasieutbildningen inom förbundet. Det finns stora risker för sänkt kvalitet och färre valalternativ för eleverna om vi utöver det stora elevtapp som orsakas av färre antal födda dessutom ska släppa in ytterligare aktörer som erbjuder samma utbildningar som de som redan finns och med liknande upplägg. Detta var vi, över blockgränserna, helt överens om. Det måste ses som en framgång att den borgerliga sidan äntligen kan inse att fler friskolor inte nödvändigtvis innebär ökad mångfald utan snarare motsatsen.

Men sedan blev det värre. Att konstatera att det är med våra skattemedel som en friskola finansierar sin verksamhet och att det är olämpligt att lägga offentliga medel på parallella utbildningar, det kunde inte den borgerliga sidan göra. Den meningen ströks. Visst är det konstigt att ideologi går före både ärlighet, insikt och klarspråk ibland?

Apropå OS

Lite rasslar det i medaljkistan i alla fall. Silver i hästhoppning och brons i starbåt igår. Idag gick Jörgen Persson, nästan lika gammal som undertecknad, vidare till semifinal i bordtennis. Kul. Än är det liv i de gamle! ;-)

Att ha förhoppningar om medaljer för Johan Wissman på 400 m igår och på Emma Green i höjdfinalen senare är ganska orättvist. Gläds åt deras finalplatser istället. Bara det är ju en prestation! Detsamma gäller Carolina Klüft i längd. Skulle det bli resultat som håller sig bland de översta är det bonus.

Visst ska man sikta mot stjärnorna, men bli inte besviken på de fåglar som flyger så högt de kan och når trädtopparna. Ha inte högre krav på andra än du har på dig själv. Och du, i det stora hela, det FINNS andra värden i livet än idrottsmedaljer.

Medlemmar i SMGK

Jag var ute och körde bil idag. Plötsligt fick jag klart för mig följande: Är man en man i nedre medelåldern, har en stor, dyr och fin bil av nyare årsmodell och ett upptaget liv som betyder att man måste prata i mobiltelefon hela tiden så behöver man inte följa lagar och regler. Man behöver inte ens bry sig om att titta efter andra trafikanter, man behöver bara se till att komma framåt själv. Det enda perspektiv som finns är det man själv har. Resten kan man helt enkelt skita i.

Visst är det lite trist? Och tänk om samma beteende finns i andra sektorer i samhället? Hujedamej.

En liten undran

Politik är roligt. Det är egentligen bland det roligaste som finns. Att samarbeta med andra för att nå gemensamma mål, för vår del ett bättre och rättvisare samhälle, är stimulerande och meningsfullt. Att veta att det man gör gör skillnad för andra ger kraft att fortsätta.

Jag undrar när jag kan få tillfälle att börja jobba så igen. Jag vill sikta mot stjärnorna, men nu får man knappt upp näsan ur dyn. Usch.

Stooooora frågor

Stoooooora frågor på gång minsann. Fanerdun-projektet granskas i sömmarna. Det behövs. Arenafrågan går mot ett angörande. Ja, ett avgörande måste ju komma nån gång. Det är dock trist att det verkar som om det är vi i kommunen som inte fattar de beslut som krävs i tid. Så är inte fallet. Långt därifrån. Det finns många fingrar som är med och petar i den här grytan. Kommunens ingrediens lades i enligt receptet. Att det sedan har blivit improvisationer från andra kockar är inte vårt fel. Så det så. Men, arenagrytan kokar vidare. Vi får väl se om den kokar över eller blir en välsmakande soppa. Vi vet om nån vecka.

Samtidigt bedriver vi en ganska stor och väldigt betydelsefull kommunal verksamhet i form av exempelvis omsorg, fritid, kultur, gata/park och skola. Vi har flera bolag som förser oss med bostäder, renhållning, vatten och energi. På stora delar av detta har vi pga en ansträngd ekonomi lagt besparingskrav. Kanske, kanske, kanske ska vi se till att inte glömma allt det när vi diskuterar de stoooooora frågorna.

Tycker jag alltså.