Så här ska det inte behöva vara

Kyrkoherden i Kalmar pastorat har skrivit ett inlägg under pastoratets flagg på Facebook. Inlägget är riktat mot mig (se nedan). Den som är intresserad och vill kan diskutera det lämpliga i att en anställd tjänsteman markerar mot en förtroendevald på detta sätt. Det intresset har inte jag. Agerandet får tala för sig självt.

Vad jag däremot vill klargöra är den händelse som ligger bakom mitt ursprungliga inlägg på Facebook (det som ovan kallas ryktesspridning). Det handlar om ett beslut fattat på kyrkofullmäktige i måndags, alltså på ett offentligt möte dit vem som helst har tillträde. Än finns inget protokoll skrivet och justerat, men det kommer att framgå där att min beskrivning här är korrekt. Vi i nomineringsgruppen Öppen kyrka lade flera förslag i samband med fastställande av budget inför 2027. Förslagen skickades ut under förra veckan till samtliga ledamöter och textmängden var inte mer omfattande än att den fick plats på en enkel A4-sida. Samtliga förslag avslogs.

Ett av tilläggsförslagen löd enligt följande:

Nya testamentet 2026

Kalmar pastorat ska ta initiativ till lärande- och bildningstillfällen med anledning av den nya översättningen av Nya testamentet (NT 2026). I samband med detta ska pastoratet bidra med stöd och hjälp.

(Under rubriken Lärande och undervisning)

Bakgrunden till förslaget är att det inte någonstans i budgetdokumentet finns en enda skrivning om NT 2026. Vi i Öppen kyrka anser att det borde vara självklart att vi från pastoratsledningens sida tydliggör att vi gärna ser att aktiviteter genomförs och att stöd och hjälp prioriteras. Det är, enligt oss, en strategisk fråga att vi gemensamt markerar att det är viktigt att ta tag i de möjligheter som en ny översättning ger. Intresset är stort och det lär bli ännu större när en mycket stor del av Svenska kyrkans församlingar delar ut NT 2026 i anslutning till första söndagen i advent. Enligt oss vore det mycket oklokt från fullmäktiges sida att avstå från att ge det stöd, som vi med vår skrivning föreslog, till våra församlingar. Det skulle ju kunna tolkas som rent ointresse för evangeliets spridning. Är det verkligen rimligt att se det som något negativt?

Vi hade inga större förhoppningar om att något av våra förslag skulle bifallas förutom yrkandet om NT 2026 som vi uppfattade som självklart. Det visade sig dock att fullmäktige ändå avslog förslaget. Den självklara möjligheten att få in en hovsam skrivning om NT 2026 i det dokument som visar vad vi vill prioritera under 2027 avstod man ifrån. Hur är det möjligt att tolka ett avslag som något annat än ett nej till just initiativ, stöd och hjälp? Vi fattar naturligtvis att vissa insatser ändå görs, men det är ju svårt att ta initiativ samt ge stöd och hjälp när det högsta beslutande organet har sagt just NEJ. Att berätta om detta är inte ryktesspridning. Det är fakta.

Nu är vi ju inte dummare än att vi förstår vad det handlar om. Vi har ju varit med förr, om jag nu ska tillåta mig att raljera en aning. Under det gångna året har vi lämnat in ett stort antal motioner och skrivelser. Det är de möjligheter vi som fullmäktiges tredje största nomineringsgrupp har kvar för att lyfta frågor. I så gott som samtliga fall har vi mötts av avslag. Något förslag har blivit besvarat med hänvisning till pågående arbete. Hade fullmäktige varit lite mer kvalificerat och påläst samt mindre låst av prestige hade man hanterat detta förslag om NT 2026 på ett smidigare sätt, men frestelsen att avslå blev nog för stor. Då blev det helt enkelt så här fel.

Anledningen till avslagen är förstås inte att man inte vill arbeta med NT 2026. Den verkliga anledningen är att förslaget kom från Öppen kyrka. När det dessutom hanteras på ett offentligt möte så får man nog räkna med att informationen kommer ut. Det är ju det vi har offentlighetsprincipen till: Svenska kyrkans medlemmar har rätt att ta del av vad som sker. Den principen har kyrkan själv valt. När ledande företrädare ifrågasätter offentlighetsprincipen och dess konsekvenser är det allvarligt. Offentlighetsprincipen är en bärande del i det demokratiska arbetet och ska därför värnas.

Att i det här läget kräva att någon av oss inom Öppen kyrka ska hålla tyst är att agera odemokratiskt. Vi har ett stort engagemang för kyrkans utveckling och framtid. Vi lägger både tid och energi på att bidra med konstruktiva idéer och tankar. Vi vill ta tillvara det förtroende som väljarna har gett oss. Vi är aktiva på sammanträden och läser in oss på frågor och ärenden. Vi ställer frågor och lägger förslag. Det är så vi ser att värdefulla förtroendeuppdrag ska skötas. Istället för att bemöta oss med respekt väljer ledningen för Kalmar pastorat med kyrkorådets ordförande i spetsen att utöva mobbning genom härskartekniker, negligering och maktspråk som inte hör hemma i Svenska kyrkans sammanhang. Det är allvarligt och det skadar kyrkan.

Förtroendevalda är inte en skara med röstboskap som ska rundas på mest effektivt sätt. Vi har en ställning som är grundad i Kyrkoordningen och vi ska kunna utföra vårt uppdrag. Att lägga förslag är inte att svartmåla verksamheten, vilket vi fick höra i måndags att vi gjorde. Det är att bry sig och att vilja bidra. Vi tar gärna en diskussion, kvalificerar förslagen och jämkar oss samman. Det är inte svårt att förstå att vi kan landa i olika ställningstaganden. Det är så demokratiskt arbete går till, men då krävs det något annat än den förödmjukande attityd som nu visas gentemot oss.

För vi kommer vi att fortsätta att driva frågor. Det är inte vi som gör fel när vi engagerar oss. Det är inte vi som stänger andra ute. Det enda positiva jag känner just nu är att mitt inlägg på Facebook ändå uppenbarligen blev läst. Det är lite trist bara att vi inte lyckas kommunicera på mer belevade sätt, exempelvis vid sammanträdena. Det går ju att lyssna om man väljer att öppna öronen, men det verkar vara oerhört svårt. Då får vi ju ta till de kanaler som hörs lite bättre.

Det är jag uppriktigt sorgsen över. Så ska det inte behöva vara.