Teaterpremiär

Jag var på teaterpremiär igår. Det var Byteatern Kalmar länsteater som satte upp sin första föreställning i det till-och ombyggda teaterhuset, eller ska man säga det nybyggda? Det gick inte att känna igen sig i den gamla oljefabriken förutom placeringen då där ute i hamnen, bakom det nybyggda Linnéuniversitetet. Efter en lång kamp för ett nytt teaterhus på en publik placering så landade hela projektet i att man blev kvar. Ja, det har sina nackdelar, men huset är fint och den nya scenen var ett lyft. Dubbelt så många publikplatser mot förr och en omvandling av förra stora spellokalen till en liten scen ger stora utvecklingsmöjligheter.

Jag var inte med på invigningen i september. Jag hade annat för mig den helgen. På något sätt så var jag ganska nöjd med det. En teater är inte ett hus, en teater är en grupp människor som skapar dramatik tillsammans och det är det som Byteatern främst gör. Gårdagens Hamlet var premiär för den nya Byteatern och i mitt sinne mer av en invigning än den dagen då själva huset öppnade. Det var en upplevelse. Regissören Daniel Rylander har anledning att vara stolt. Det var den bästa produktion jag har sett Byteatern prestera, med en professionell ensemble som uppenbarligen har roligt tillsammans och som vill skapa tillsammans. Sådant märks! Grattis Mia och Daniel, ni chefer har lyckats! Generationsväxlingen har tagit tid och kraft och troligen gett upphov till både tårar av hopplöshet och lättnadens suckar. Den processen lär fortsätta ett tag till, men det ser väldigt positivt ut. Jag hoppas att Byteatern kan bli angelägen för fler och fler med scenkonst som staden inte vill vara utan.

I Hamlet utmanas mansrollen ordentligt, och kanske förstärks detta just i och med att Hamlet denna gång gestaltas av en kvinna (med den äran). Ambitionen att hämnas, eller ska vi hellre kalla det förväntan och krav på en man värd namnet, speglar normernas absurditet. Vad kräver mansrollen? Och vem lever upp till den? Vem kan och vem vill?

Sedan finns det gott om andra roller som också bör utmanas så klart. Igår tänkte jag (inte för att jag med nödvändighet såg dem alla igår utan helt enkelt för att miljön påminde mig så mycket om tidigare personliga erfarenheter) speciellt på politikern som främst spelar ett spel för egen vinnings skull, på den ständigt missförstådde kulturarbetaren som alltid lider mest och som anser sig av intellektuella, estetiska och moraliska skäl stå över andra som inte jobbar med kultur och på beslutsfattaren som inte förstår skillnaden mellan ett teaterhus och en länsteater och som inte inser betydelsen av att närvara på teaterns första produktion. Men sådant lämnar jag därhän.

Hamlet i Byteaterns version är bra. Se den, på en scen nära dig, i hamnen, bakom universitetet i den för tillfället och för övrigt så nybyggnationstäta staden Kalmar och gör det före den 28 december. Hamlet är väl värd att upplevas!