Sökandet fortsätter

Jag fick förmånen att vara med på en av pastoratets personaldagar på Ekerum. Den dagen ägnades åt att tänka, diskutera och resonera under biskop Fredriks ledning. Det var en dag som spände från frågan om kyrkan ska vara politisk till vilka samhälleliga vad-frågor som kyrkan ska engagera sig i. Vi som skulle hålla mässa på anstalten i Kalmar på tidig kväll missade de sista minuterna av programmet men det gjorde inget. Vi fick med oss en hel massa insikter ändå. En av frågorna rörde hur en kärlek ser ut som inte väntar något tillbaka. Den blev för en rejäl tankeställare för min del. Kan vi människor hysa sådan kärlek? Ja, vi hamnar nog någonstans i närheten om vi tittar på bandet en förälder har till sitt barn. Den är ju nästan villkorslös. Men Guds kärlek till oss är precis så stor! Den storheten kan vi nog inte fatta, åtminstone inte jag.

Det är konstigt. Just sådant har man hört, sjungit och läst hur många gånger som helst, men plötsligt slår insikten till med full kraft:

Hans kärlek är gränslös,

hans nåd är oändlig,

hans kraft ingen människa utforskat än

men av sina väldiga, eviga skatter

han giver

och giver

och giver igen.

Ivar Lindestads svenska översättning av Annie Flints gamla läsarsång känner man ju igen sedan länge, men innebörden blev plötsligt så verklig. Han ger, hela tiden, utan att räkna med något tillbaka. Gud är kärleken själv, den kärlek som inte söker sitt. Inte ens en bekräftelse av något slag krävs, det som vi på något sätt räknar med, och inte heller självtillfredsställelsen som man kan få av att veta att man har gjort något gott för någon annan. Det är inte konstigt att vi inte fattar storheten i det här. Det är långt bortom vår mänskliga förmåga.

Det hindrar oss dock inte från att försöka att älska på det sättet. Det är vårt uppdrag här i världen. Vi kan alla försöka, och vägarna är många. Igår var vi inbjudna till Jan Nordströms bokrelease. Jan är en mycket ödmjuk mästare på att beröra både med sina talade och skrivna ord, sina bilder och sina böcker. Vi fick också ett litet smakprov från en film han planerar att göra. Hans nya bok Hemligheten som handlar om två bröder och deras stora trädgård "nära eller kanske längre bort" ger möjlighet att stanna upp och tänka till. Vi får ta del av Jans tankar, hans bilder, hans upplevelser och utifrån dem kan vi våga oss in i oss själva och ut i Hemligheten, utan krav men med nyfikna sinnen och öppna ögon och öron. Vilka spår lämnar vi? Vilka vill vi lämna? Vad gör vi här? Och vad vill vi göra? Ja, frågorna är många, och nånstans finns det en trädgård, "nära eller kanske längre bort".

Och sökandet fortsätter... Livet är en resa, fylld av vägväl och hemligheter, men den eviga kärleken bär oss. Även om vi inte fattar hur det funkar så är det så.