Näthatet

Så har man då varit i radion och diskuterat näthatet mot kvinnor. Det var inte i direktsändning, så vi får väl se vad det blir av det till slut. Jag kommer inte att kunna lyssna när det sänds heller, så andra får väl bedöma resultatet. Det är hur som helst en väldigt viktig fråga.

Vi ska ALDRIG acceptera näthatet. Hat, elakhet och dumhet har alltid funnits, men nu finns otroliga möjligheter att sprida skiten hur långt som helst. Det drabbar människor hårt, och speciellt tänker jag på unga tjejer som angrips utan några som helst begränsningar. Det kan förstöra deras liv att bli utpekade som horor, beskrivas som anskrämligt fula eller att höra att de en mörk kväll ska våldtas, styckas i småbitar och stekas i smör. Det är helt enkelt FÖR vidrigt. Kvinnor är villebråd i nätvärlden. Också.

Jag är blond och därmed dum i huvudet. Det har jag fått höra. Jag har också fått höra att jag inte har fått nog av en viss manlig kroppsdel på ett visst ställe och att det är därför jag är feminist. Vänsterfeminister, sådana som jag, borde dessutom våldtas och dränkas i vatten. Det är kränkande. Det är frustrerande att konfronteras med sådan dumhet när man själv är seriös. Det hjälper liksom inte att tänka, vilket i och för sig är sant, att den som uttrycker sig så illa är frustrerad, bitter och i allmänt dåligt skick själv. Det hjälper inte heller att tänka att dumheten talar på grund av att den känner sig hotad och att man själv står över sånt. Det tär på en i alla fall, även på mig trots att jag är luttrad vid det här laget. Det tär på en varenda gång, men det som tär allra mest är förstås när människor som man känner kränker medvetet för att skada. Det sker tyvärr inte enbart på nätet ens.

Vi kan inte lagstifta bort dumhet, elakhet och hat, men vi måste se till att det ska vara vars och ens rättighet att slippa känna sig hotade och förtalade. Det begränsar ju livsrummet. Unga tjejer är speciellt i skottlinjen, och jag hoppas att vi framöver ska se det som en mänsklig rättighet, även för tjejer och kvinnor, att få vara i fred på nätet OCH i verkligheten. INGET av det fungerar ju idag, tyvärr. Vi ser tecken på det dagligen.

Det gör mig ledsen, men inte uppgiven. Samhället är allas, och att frågan uppmärksammas är ett steg på vägen. Nätet erbjuder oerhörda positiva möjligheter. Dem måste vi ta vara på och utveckla. Tyvärr finns det negativa baksidor också. Jag hoppas att mänskligheten ska vara så mogen en dag att den förstår hur dessa ska undvikas. Utan det hoppet kan man ju lika gärna dra nåt gammalt över sig och somna in. Där är dock inte jag, inte än.