Jag kan inte sluta att tänka på Judas Iskariot. Han är en central figur i Jesus Christ Superstar. En stor del av berättelsen utgår från hans perspektiv. Egentligen är han ganska lik många av oss, inklusive mig själv. Han reagerar mot orättvisor, han försöker se till så att de fattiga ska få hjälp istället för att andra har överflöd.Han försöker hindra Maria från att smörja Jesu fötter och huvud med otroligt dyrbar nardusolja och påpekar att hon kunde sålt den istället och gett pengarna till de fattiga. Jag förstår honom. Jag hade nog reagerat likadant. Men Jesus tar henne i försvar och hävdar hennes rätt att av kärlek välja en annan väg. Det är inte alldeles lätt att acceptera. För mig kan det låta som om Gud älskar de fattiga mindre.... Det stämmer ju inte alls. Allt förstår man dock inte, eller hur?
Det gick snett för Judas, jättesnett. Han blev frestad att ta emot pengar för att förråda Jesus, den mästare han trots allt älskade. Han gick bedrövad bort. Hans öde kan vi bara spekulera i. Men det ligger en poäng i att konstatera ett par saker:
- Skillnaden mellan oss och Judas är ganska liten.
- Judas förräderi hade en plats i de stora påskoffret.
- Jesus visste vem Judas var när han kallade honom till apostel.
- Guds kärlek omfattar oss alla.
Det ger oss hopp. Vi är syndare hela bunten, men vi har ändå en chans. Vi kan bli använda av Gud i hans stora frälsningsplan, med våra fel, brister, sjukdomar, funktionsnedsättningar, galna prioriteringar, tokiga satsningar och vår otillräcklighet. Vi duger, eller sett på ett annat sätt, vi duger absolut inte men i Guds ögon och med Guds hjälp så har vi en uppgift med alla de möjligheter som Gud har. Det är trösterikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar