Dagen före Midsommarafton.... Nu hägrar semestern. En lång ledighet som väntar på att fyllas med bara avkoppling är på gång att inledas, men ett möte i nästa vecka måste jag klara av ändå. Men fram till dess är jag LEDIG :-) Och sedan ska jag under sommaren bland annat besöka Liseberg tillsammans med goa dottern (vi har passerat tonåren båda två men ett par dagar varje sommar får vi ett allvarligt återfall...), åka på kryssning i Östersjön tillsammans med goe maken samt skriva en rad texter till en andaktsbok. Det kan ju passa bra att koppla av med, eller hur?
Vad har våren bjudit på? Ja, jag måste medge att den har varit jobbig, inte på det privata planet men på det professionella. Kören Vox Communis blomstrar (Tack alla goa människor som finns där!) och hemmavid har vi det gott. Det är guldkorn som förgyller livet och som ger kraft att klara av annat som inte är lika utvecklande. Visserligen kunde jag lämna tunga, alltför tunga om jag ska vara ärlig, uppdrag på nyåret och det har varit en välgärning för min hälsa. Istället har jag fått uppdrag som ger betydligt mer spelutrymme, speciellt om man tillhör ett litet parti. Det känns bra, och tiden har faktiskt under den här terminen räckt till för att skriva och läsa en del, vilket jag har saknat ordentligt under de gångna åren. Med små steg börjar jag hitta tillbaka till den där underdogmentaliteten som alltid har varit min främsta stolthet. Det känns bra. Kampen för rättvisa, solidaritet, jämställdhet och jämlikhet är viktigare nu än på länge, och där har jag hittat en glöd som inte slocknar i första taget. Att vi dessutom har bildat ett än så länge ganska underjordiskt nätverk som hanterar mycket viktiga frågor är förstås också ett stort plus med våren 2011. Snart kommer vi att synas på allvar. Då får ni huka er gubbar :-)
Men det övergripande intrycket är ändå att jag fått kämpa mycket i motvind. Jag är inte van vid tystnad och negativa attityder. Jag har aldrig, tack och lov, tidigare behövt göra våld på mitt eget beteende bara för att inte känna mig utnyttjad, men under våren har det känts nödvändigt. Professionella relationer på jobbet ska nämligen numera inte på något sätt vara personliga, och då har jag anpassat mig till det. En enda gång har jag varit i närheten av en sådan stämning, och det är en himla massa år sen i den akademiska världen då man vid fikabordet fick lära sig att frågor om hur någon mådde eller om vad man hade gjort under helgen inte bara var totalt ointressanta utan dessutom olämpliga. Sådant leder till en kall och obehaglig miljö, men det jag har insett under våren är att jag just nu inte har så mycket energi att jag på egen hand kan höja temperaturen. Jag har också anpassat mig till tystnaden, inte i alla sammanhang men i en del. För att orka med har jag alltså valt att ta på mig en tjockare kappa, eller kalla det pansar. Då känns kylan mindre.
Nu väntar sommaren, och den inleds med Midsommarfirande tillsammans med släkt, grannar och vänner. Jag håller tummarna för att det blir uppehåll så att det kan bli grillning under bar himmel. Jag önskar alla, var ni än finns, en riktigt härlig Midsommarhelg och en lika härlig sommar med bara sköna stunder! Och om vi har tur, och om JAG har tur, så kanske värmen kan smitta av sig så att hösten inte blir lika kall som våren har varit :-) Eller så kanske jag under sommaren kan samla på mig så mycket värme att jag orkar ta tag i problemet på egen hand....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar