Jag är orolig. Förra veckans beslut om Oxhagsskolans framtid får mig att rysa. Vad håller man på med? Tänker man montera ner vårt samhälle bit för bit? Spelar det inte någon roll om det är samhället, dvs vi tillsammans, eller privata aktörer som driver grundläggande verksamheter som alla människor är beroende av? Kan man verkligen säga "det är bättre än inget alls"? "Det är bättre med en vinstdrivande entreprenör, utan insyn och utan demokratisk styrning men finansierad med skattemedel än med en ordentlig seriös satsning på en offentlig skola"?
Nej, självklart inte. Då har man abdikerat från sitt ansvar som politiker. Uppdraget som förtroendevald i en demokrati är inte att montera ner verksamheten utan att driva den på ett sätt som sätter samhällets och dess invånares bästa främst. Vi har inte fått förtroendet att devalvera demokratin genom att betala andra för att utföra samhälleliga tjänster utan att medborgarna sedan genom sin rösträtt har möjlighet att påverka den verksamhet som bedrivs. Det är ju att grovt förskingra såväl förtroendekapitalet som det gemensamma kapitalet som vi har i form av demokratiska strukturer. Demokratin har vi byggt upp under lång tid, men den kan raseras snabbt om man bestämmer sig för att devalvera den gång på gång.
Jag blir orolig när tankegångarna blir så förvirrade hos andra partier att de vägrar sätta sig in i frågornas komplexitet. Det finns en stor risk att man inte fattar vad man gör förrän det är för sent. Det är för sent när det går en stadig och ökande rännil med skattepengar rakt ner i privata fickor medan kvalitet, öppenhet och insyn tappar mark. Hur ska man vrida utvecklingen tillbaka då? Är det inte bättre att tänka före istället för att falla till föga inför "bekväma" lösningar?
Som sagt, jag blir orolig. Riktigt orolig. Och inte blev jag märkbart lugnare efter S-kongressen häromveckan, för att nu åter använda en litotes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar