onsdag, juli 20, 2016

Jerusalem på fel väg

Jan Johansen gjorde det, Black Ingvars gjorde det men Jerusalem gjorde det inte. Jag blir så trött. Det handlar alltså om spelningar under SDs festival i Sölvesborg i slutet av augusti. De första två ställde in sin medverkan. De vill inte stödja ett politiskt parti med främlingsfientlighet på agendan. Jerusalem gör tvärtom.


Jag vet allvarligt talat inte om jag ska skratta eller gråta. Helst vill jag göra det senare. Jag har lyssnat på Jerusalem otaliga timmar. Jag kan en hel del av deras texter utantill. Det är texter som har talat direkt till mig och de har tonsatts i en musikstil som man helt enkelt inte kan komma undan. Vem minns inte Krigsman, Jag vill ge dig en blomma, Noa eller Moderne man? Men sedan hände det något. Det blev i ärlighetens namn en aning otäckt. Dancing on the head of the serpent var mer inriktad på makten på nedre planet än motsvarigheten i himlen och Vi kan inte stoppas blev en aning egofixerad. Jag tröttnade, men de första plattorna har hållt. Länge. Nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig.


Visst, vi ska leva i världen men inte av den. Visst, vi ska finnas där människor som behöver evangeliet rör sig och lever. Det behöver dock inte betyda att vi ska locka folk till partiaktiviteter där vi riskerar att de dras med i själva motsatsen till vårt glädjebudskap. Vi ska inte rulla oss i brun sörja och därigenom locka även andra att tappa balansen. Vi måste hålla rent från rasism och hat.


SD gillar att ta på sig offerkoftan. Om kontrakterade artister överger evenemanget så kan risken öka för att SD blir offer än en gång, jag vet det. MEN, och det är viktigt: Det är inte SD som löper risk att fara illa. Det är människor som behöver skydd och stöd för att kunna bygga upp en tillvaro i fred. Det är människor som flytt från våld och förföljelse, och det är MOT dem, inte FÖR dem, SD riktar sin hatinspirerade politik. Den är inte inspirerad av kärlek och glädje utan precis tvärtom.


Jag hoppas Jerusalem får Guds ledning i att tänka en gång till. De har ett budskap att sprida. Jag hoppas att de kan få fortsätta att vara redskap i Guds händer utan att förknippas med den bruna ideologin. Som sagt, jag hoppas men jag fruktar att de kommer att välja fel. De uttrycker sig just nu med en vokabulär som avslöjar att de har anammat normaliseringen av SD. De ser SD som ett parti bland andra. Det leder fel.


Normaliseringen av rasismen får konkreta följder. Vi ser det, igår här i länet kanske tydligare än på mycket länge. En syrier blev misshandlad av en busschaufför på Öland. Av oklara anledningar vägrade chauffören släppa in honom i bussen som passagerare och det ena ledde till det andra. Resultatet blev misshandel och okvädingsord, såvitt jag kan bedöma i stort sett oprovocerat. Han kan inte bara göra det. Han blir dessutom hyllad av människor som inte verkar fatta bättre. Man skäms som svensk.


Vardagsrasism får aldrig tolereras. SD är inte ett demokratiskt politiskt parti bland andra. Det är två teser som jag aldrig kommer att överge och jag kommer att kämpa för evangelium, demokrati, kärlek och rättvisa "även om det kostar mig allt" som Jerusalem sjöng en gång. Jag hoppas att de hittar tillbaka dit. Det är min bön. Herre, förbarma dig.

Inga kommentarer: