fredag, mars 18, 2016

Skärp er!

Nu har jag tröttnat på tjafset. Vad håller man på med i Kalmar i Herrens år 2016?

Alltså, jag tänker på den sk politiken som är satt att förverkliga den sk demokratin som i sin tur ska vara ett medel för alla att påverka vad som händer i vår kommun. Det är inte mycket som stämmer i den annars ganska logiska kedjan, och så har i och för sig varit fallet under ganska lång tid, men vid vissa tillfällen så blir kvoten fylld av dumheter och så pyser det över. Som nu.

Jag har träffat på ett antal chefer i mitt liv. En del har varit bra, andra har varit dåliga och en del har varit rena rama katastrofer. En som tillhör den senaste sorten drev tesen att en politikers första plikt var att ta makten, och den andra var att behålla den. Denna totalt i demokratiskt avseende tondöva inställning tog jag väl mest på skämt och med en nypa salt, men jag tror ändå att han menade vad han sa. I hans värld så var det nog konsekvent, gammal militär som han var, och med den insikten kunde jag ju ganska lätt sortera in hela chefen inklusive hans uttalanden i facket "halvtokig" och vara lycklig att jag inte stod i beroendeställning till honom (han var inte min arbetsledare, tack och lov). Nu är det värre. Nu har den här antidemokratiska tesen blivit upphöjd till ideal i vår kommun. Politikern tar makten och gör sedan allt för att behålla den, helst bortom pensionsåldern. Målet för den politiska aktiviteten är att vinna nästa val, inte att skapa förutsättningar för en hållbar och mänsklig samvaro. Det ÄR bekymmersamt.

Det är helt OK att fullständigt strunta i allt vad politik och ideologi heter. Många gör ju det, inte minst den femtedel av väljarkåren som ser SD som ett seriöst parti som man kan rösta på. Jag tycker att det är problematiskt, men det är faktiskt inte möjligt att tvinga folk att tänka och använda hjärnan om de inte vill, speciellt inte om de vuxit upp i ett sammanhang där man har lärt sig att bara satsa på sig själv och skita i grannen och i ett samhälle där politiken är totalt ointressant både till form och innehåll. Där befinner sig ju många idag, och inte sjutton har vår värld ändrat riktning. Åtminstone har inte Kalmars styrande gjort det. Kalmar är genom deras agerande och icke-agerande på väg att backa in i framtiden med arslet först för att uttrycka sig tydligt. Hjärnan kommer nämligen sist, om den ens är med.

Problemet är ju att inte heller politiken bryr sig om politik längre! Fokus ligger på att behålla lugnet, att spara pengar på enklast möjliga sätt (dvs att skydda sitt eget först) och på att kasta illaluktande dynga på motståndare. Nivån är så pinsamt låg att man nästan rodnar. Den totala oförmågan att diskutera sakfrågor och samtidigt åtminstone försöka visa respekt för olika åsikter är frapperande. Jag var en del av eländet i åtskilliga år, men jag gick ju därifrån när jag insåg att det hela gick ut på att göra tvärt emot vad man borde, när viktiga sakfrågor inte skulle diskuteras utan avgöras bortom insynsmöjligheter och när ideologi uppfattades som en hindrande fotboja istället för en kompass. Politik hade blivit taktik, och så är det fortfarande. Frågan är om det inte är ännu värre. Man får, som sagt, låta bli att engagera sig i politik, men man kan ju naturligtvis inte göra det om det är just via politiken som man har skaffat sig makten! Det faller ju på sin egen orimlighet, förutsatt att man har någon form av moralisk ryggrad. Det har ju i och för sig inte alla det heller, oavsett samhällsposition och partibok.

Jag tror ni känner igen den begagnade taktiken. Vi ser den dagligen i olika forum:

  • Blir du angripen på grund av en försämring som du har drivit igenom? Hänvisa till att andra kommuner har hanterat frågan på annat sätt och misslyckats. Visa med jämförelsetal att Kalmar minsann är bättre. Var dock noga med urvalet. Låt bli att tala om att det finns 268 kommuner som har lyckats ännu bättre än Kalmar, främst beroende på att de har beslutat med både hjärta och hjärna inkopplade.
  • Blir du angripen på grund av en principfråga? Leta upp något hos din motståndares parti att diskutera istället. Principdiskussioner är nämligen jobbiga att ta om man själv inte har några principer. Det finns säkert någon partimedlem hos din motståndare som har sagt något dumt någon gång eller någon som har missat att göra en protokollsanteckning i ett protokoll som i och för sig inte heller finns eftersom du tycker att det är jobbigt med skrivna beslut som kan granskas. Det är bara att leta lite i dyngan så dyker det upp något att haka upp debatten på. Gör allt för att undvika sakfrågan!
  • Blir du angripen för att inte lyssna och inte heller respektera demokratins spelregler? Tillsätt en arbetsgrupp för att stärka demokratin och strunta sedan i resultatet. Din enda ambition är ju att tysta debatten, och det lyckas man ofta med genom att hänvisa till ett annat forum och till att "arbete pågår redan". Engagera gärna de som angriper dig i gruppen så har de något att göra medan du själv driver igenom det som de ville ifrågasätta från första början, och när din så sinnrikt tillsatta grupp har arbetat färdigt så är även deltagarna i den just färdiga.
Ja, detta ser vi dagligen. Istället för denna oaptitliga gröt av bortförklaringar, smusslanden och taktiseranden kunde vi se till att lösa problem och bygga hållbart. Man kunde sluta upp med att lägga energi på att försöka förklaringar till varför att kvinnor missgynnas (lönerna är för låga, våldet mot kvinnor är vidrigt, förtrycket drabbar alla etc etc), att kulturen lever på svältgränsen (när fattar folk att kulturen berikar livet istället för att kosta resurser?), att samhällsresurser fördelas orättvist (hittar man rättvisa nånstans är det dags att köpa en trisslott på Konsum) och att långsiktigheten sätts på undantag medan quick fixes premieras. Tänk om samma energi kunde läggas på att hitta lösningar på missförhållandena istället! Men i Kalmar är det precis som vanligt: Det gaur ente.

Det är fullkomligt ointressant att matas med framgångsrapporter om hur bra det går för Kalmar när man inte tar itu med de viktiga frågorna. Alla dessa löplopp är säkert jättebra reklam för Kalmar samt för hälsotillståndet för alla som deltar och som skulle vilja delta (och inte minst för den som solar sig i glansen), men jag har svårt att bli exalterad över detta när man medvetet försämrar arbetsmiljö för personal och livskvalitet för omsorgstagare, när kvinnors sjukfrånvaro ökar, när människor inte får plats att verka i vårt samhälle som de resurser de är utan hänvisas till inaktivitet och när kulturarvsfrågor behandlas som något katten har släpat in. Visst sjutton borde man kunna arrangera löplopp och SAMTIDIGT sköta de viktiga samhällsfrågorna på ett anständigt sätt utan att mobba motståndare? Det är ju därför man sitter där man sitter som förtroendevald politiker!

Har man fått röster för att förverkliga en politik med ideologisk anknytning så är det helt enkelt det man ska göra. Hur svårt kan det vara? Jag har lust att citera en god vän från ett helt annat sammanhang: SKÄRP ER!


Inga kommentarer: